Privatisering – dödsstöten för kvinnolönerna

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-30

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Gång på gång har den offentliga sektorn gjorts ansvarig för att kvinnor i genomsnitt har lägre lön än män. Inte minst borgerliga politiker försäkrar – senast i alliansens gemensamma valprogram – att löneskillnaderna skulle försvinna om bara kommunal verksamhet privatiserades.

”Med fler arbetsgivare att välja på läggs grunden för bättre arbetsvillkor och bättre löneutveckling”, skrev de fyra partierna före valet.

I verkligheten finns det inte mycket som tyder på att privatisering höjer de låga kvinnolönerna.

Små skillnader

I sitt senaste nummer visar tidningen Kommunalarbetaren att lönerna för anställda i vård och omsorg inte höjts när verksamheten privatiserats. Skillnaderna är ofta små mellan privata arbetsgivare och kommunala, och i de fall det finns en skillnad talar den ofta till de anställda i kommunernas fördel.

I fredags tvingades också facket i en av de kvinnodominerade branscher som är privat att varsla om konflikt. Hotell- och restaurangfacket kräver ett avtal motsvarande det som slutits för handeln och som skulle innebära att klyftan gentemot den manligt dominerade industrin i vart fall inte vidgas.

Till det har arbetsgivarna svarat nej.

Liksom när det gällde handeln går det att ana Svenskt Näringslivs, och Teknikföretagens, finger bakom svårigheterna att komma överens.

Hotade med böter

När parterna inom handeln för en månad sedan lyckats nå en överenskommelse valde arbetsgivarnas mäktiga men diskreta berednings- och samverkansutskott att träda fram. Arbetsgivarparten, Svensk Handel, förbjöds helt enkelt skriva under den överenskommelse som just träffats. Från Svenskt Näringsliv hotades med dryga böter om kvinnorna i kassalinjen fick för höga lönelyft.

I frågan om restaurangbranschen har Svenskt Näringsliv valt en mindre demonstrativ taktik. Att det är påtryckningar från centralorganisationen som stoppat förhandlingarna tvekar dock inte fackets förhandlare om.

Ännu en gång centralstyr alltså arbetsgivarorganisationen lönerörelsen, och ännu en gång går det ut över lågavlönade kvinnor.

De fackliga organisationerna har många gånger fått berättigad kritik för att de inte tagit frågan om jämställda löner på tillräckligt stort allvar. En del av det historiska ansvaret för orättvisorna ligger hos facket.

En lika stor, och i allmänhet bortglömd, del finns hos arbetsgivarna.

Det är inte offentlig verksamhet som i dag står i vägen för rättvisa och jämställda löner. Det gör däremot Svenskt Näringsliv om organisationen försvårar ett avtal för hotell- och restauranganställda.

IP

Följ ämnen i artikeln