Nu är krisen Borgs ansvar
En oenig Riksbanksledning sänkte i dag räntan med 0,25 procentenheter, till en procent jämt. Oenigheten handlade inte om ifall räntesänkningen behövdes, utan om den egentligen skulle ha varit större eller om det kommer att behövas nya sänkningar inom några månader.
Krisrapporterna fortsätter att strömma in från den svenska ekonomin. Arbetsförmedlingen sammanställer varselsiffrorna månad för månad. För industrin blir slutet på lågkonjunkturen allt mer avlägsen och i handeln skriver man ner sina prognoser.
Någon inflation, Riksbankens riktiga ansvarsområde, finns egentligen inte. Sanningen är nog både att räntan fortfarande är för hög, och att det kommer att krävas nya sänkningar ganska snart.
Ändå borde dagens räntebeslut framför allt tjäna som en signal till politisk handling. För att hantera den ekonomiska krisen kommer det nämligen inte att räcka hur många gånger Riksbanken än sänker den redan rekordlåga räntan.
Därmed borde bollen hamna i knät på Anders Borg.
Om två veckor träder Borgs sjunde budget i kraft. Precis som år 2008 är den skriven för en verklighet som inte längre existerar. Krisen är långt mycket djupare än finansdepartementets tjänstemän förväntade sig när de fördelade pengarna.
Då agerade Maud Olofsson lojal nickedocka och upprepade mantrat "superpaket" under hela hösten. I år är det arbetsmarknadsminister Hillevi Engström som tagit samma roll.
Höstens kris motsvarar ännu inte det som hände 2008, men på ett par punkt är situationen faktiskt värre nu än då. Arbetslösheten är högre och årets budget från Borg innehåller inga riktiga stimulanser, vilket den faktiskt gjorde för fyra år sedan.
Regeringen tänker - naturligtvis - inte förbättra villkoren för sjuka eller arbetslösa. Det gjorde man inte för fyra år sedan heller. Men då sänktes skatterna i alla fall för de som hade sitt jobb kvar.
Nu sänks skatten egentligen bara för storföretagen, och de kommer inte att använda dem för att spä på konsumtionen eller sätta fart på den svenska ekonomin.
Anders Borg riskerar att göra lågkonjunkturen både längre och djupare än den skulle behöva bli.
Riksbanksdirektörerna kommer - om än motvilligt - att besluta om nya räntesänkningar. Men frågan är om Borg förmår rycka upp sig ur sin självbelåtenhet och erkänna att det är dags att lägga om den ekonomiska politiken?