Regeringen måste ge besked om ohälsan

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Tillväxt! Så stavas lösningen på Sveriges problem. Välfärd och reallöneökningar kan bara garanteras om resurserna först skapas. Göran Persson har lovat att själv föra samtal med arbetsmarknadens parter.

Samtidigt får regeringen kritik av LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. I Svenska

Dagbladet säger hon att regeringens långhalning av frågan om ohälsan i arbetslivet skapar osäkerhet inför vinterns avtalsförhandlingar.

I går diskuterade LO:s styrelse kraven inför de kommande förhandlingarna. De ska fastställas av representantskapet på torsdag. LO kräver bland annat låglönesatsning och reallöneökningar för alla.

Stabil lönebildning är en av förutsättningarna för att den ekonomiska politiken ska fungera. Låg inflation har de senaste åren givit löntagarna reala lönelyft trots att påslagen

varit måttliga. Det har gynnat både anställda och företag.

Nu hävdar alltså Lundby-Wedin att regeringspolitiken kan leda till motsättningar och korta avtalsperioder. I så fall blir tillväxten det första offret.

Egentligen uttrycker LO-ordföranden en självklarhet. När fack och arbetsgivare sätter sig vid förhandlingsbordet måste förutsättningarna vara kända. Därför pågår just nu ett intensivt arbete med att ta fram underlag och statistik för att veta vad man har att fördela.

På en punkt finns dock osäkerheten kvar, regeringens politik för att minska ohälsan. Den tredje sjuklöneveckan innebär att kostnaderna för arbetsgivarna ökar. Känslorna svallar bland landets företagare, och nu kräver man kompensation.

Facken är inte heller entusiastiska. Systemet förbättrar inte arbetsmiljön och har dessutom trasslat till avtalsläget rejält. Facken vill inte gå med på att kostnader som de inte själva varit med om att skapa ska räknas av från löneutrymmet.

Utgångsläget kunde varit bättre.

I början av hösten försökte LO och Svenskt Näringsliv få i gång förhandlingar om ett

eget sjukförsäkringssystem. LO:s förhoppning var att samtidigt också lösa andra frågor

om arbetsmiljön. Idén fick överges sedan tjänstemännen i PTK bestämt sig för att hoppa av.

Nu beklagar Lundby-Wedin att inte parterna kunde skapa ett system som skulle vara mindre känsligt för politisk klåfingrighet eller handlingsförlamning.

De senaste årens erfarenheter talar inte till politikernas fördel.

Ändå ligger ansvaret för att finna ett hållbart system nu där det ska hos arbetsmarknadsminister Hans Karlsson. Försöken att få

i gång förhandlingar var ett stickspår. Regeringen måste leverera de förutsättningar parterna behöver för att kunna sluta ett långsiktigt avtal och det måste göras nu.

Avtalsrörelsen innehåller tillräckligt många stridsfrågor ändå. Det handlar om fördelningen mellan lågavlönade och högavlönade, om kvinno- och manslöner och om relationen mellan industrin och servicenäringar.

Förhandlarna har ett drygt dagsverke framför sig. Det minsta de kan begära är att veta vilka förutsättningar som gäller.

Ingvar Persson