Självklart att bistå Frankrike militärt

MÅSTE STÖDJA FRANKRIKE Det är ett måste att vi i Sverige ger vårt miitära stöd till Frankrike efter terrordåden i Paris.

18 november 2015

Terrorn i Paris

Frankrikes president François Hollande har bett övriga EU-länder om hjälp att möta attacken från terrorsekten IS. Svaret kom direkt på försvarsministrarnas möte i Bryssel i går.

– Det fanns ingen tvekan över huvud taget, sa försvarsminister Peter Hultqvist (S) efter mötet.

Alla ställer upp. När Lissabonfördraget, EU:s grundlag, antogs var det mycket diskussion om hur unionen ska kunna möta kriser och hot på ett effektivt sätt. För Sverige var det viktigt att den så kallade ”solidaritetsklausul” som antogs inte innehåller ­något tvingande krav att komma till militär hjälp.

Varje medlemsstat måste själv få ­bestämma – eftersom EU inte är någon försvarsallians.

Djup symbolisk betydelse

Sverige är därför inte formellt skyldigt att bistå Frankrike militärt, men i praktiken är det en ickefråga. Ett angrepp på Paris är också ett angrepp på oss.

Att François Hollande i första hand vänder sig till Europeiska unionen för hjälp har djup symbolisk betydelse. Även om EU-länderna har ganska begränsade militära resurser jämfört med USA är den europeiska solidariteten politiskt viktig. IS är heller inte bara ett militärt problem som kan lösas med Natos bomber. En militär insats måste kombineras med humanitär hjälp och stöd till återuppbyggnad efteråt. Att IS kunnat resa sig ur askan efter ett söndertrasat Irak beror till stor del på att landets regering miss­lyckades med att samla alla etniska och religiösa grupper.

I stället härskade de genom att söndra samtidigt som väst drog sig ur och lämnade ett säkerhetsvakuum.

François Hollande samlar nu en så bred koalition som möjligt för att bekämpa IS. Det finns många frågetecken, särskilt kring Rysslands roll. Och Frankrike vill ha en resolution från FN:s säkerhetsråd, vilket kommer att ta viss tid.

Vi är ingen stormakt

Vilken roll kan då Sverige spela?

Självklart bör vi bistå Frankrike, även militärt, men det gäller att ha rimliga förväntningar på vår förmåga att hjälpa. Vi är ingen stormakt och har inga hangarfartyg eller strategiskt bombflyg. Den ­insats vi i dag gör mot IS, att utbilda ­kurdiska styrkor, är ett mer verklighetsnära ­exempel på vad vi kan bidra med.

Det finns självklart fler exempel men förmodligen är vårt politiska stöd, och möjligen viss specialkompetens, det ­viktigaste vi kan bidra med.

Tillsammans har EU och Nato en bred palett av säkerhetspolitiska verktyg, ­militära, diplomatiska, ekonomiska och utvecklingspolitiska. Det är bra.

Varje militär strategi måste bygga på insikten om att det finns en morgondag där människor i Irak och Syrien måste kunna leva i fred med varandra.