Vad är det som fattas för Bo Lundgren?
Mitt i den svenska semesteridyllen annonserar Dagens Industri ut ett ledigt toppjobb. Affärstidningen söker efter den borgerliga statsministerkandidaten.
På ledarplats visar tidningen upp en tom ledartröja. Det är förståeligt.
Dagens Industri har frågat 2 939 personer vem de vill se som Göran Perssons efterträdare. Endast fem procent kan tänka sig Bo Lundgren som statsminister. Så få som sex procent tycker Alf Svensson klarar jobbet.
Av folkpartisterna vill fler ha Göran Persson som statsminister än Lars Leijonborg. Maud Olofsson – som med sin entusiasm verkar tycka politik är viktigt – får stöd av 1,8 procent.
För borgerligheten måste Dagens Industris undersökning vara en kalldusch. Aldrig har dess ledarkris framstått så djup, aldrig har dess tappra försök till samling fått så svalt mottagande som det ”papper” de fyra presenterade i Visby.
Politik är visioner, ideologi och vilja brukar det heta. För borgerligheten är det också nödvändigt att ha en lidelsefull ledare som kan förverkliga dess heta önskan att kasta ut socialdemokraterna ur Rosenbad.
De allmänborgerliga väljarna röstar mer på person än på parti. Bertil Ohlin var mannen som kunde krossa Tage Erlander. Han lyfte folkpartiet till höga höjder – men professorn lyckades till sin egen stora besvikelse inte bli statsminister.
En bonde med valkiga nävar och en sur pipa var i stället vad borgerligheten behövde. Thorbjörn Fälldin hissade upp centerpartiet till över 25 procent och blev 1976 historisk genom att kasta ut socialdemokraterna efter 44 år vid makten.
För Fälldin rasade det när han laddade Barsebäck. Högerns Gösta Bohman trädde till som borgerligt hopp. Han snodde både ordet liberal och väljare från folkpartiet och centern.
Det banade väg för Carl Bildt som statsminister. Den moderatledda regeringen blev impotent av turerna kring Öresundsbron.
För två år sedan avgick Bildt som moderatledare. Med hela handen pekade han ut efterträdaren Per Unckel. Det blev Bo Lundgren. Hans dilemma är att tvingas ha övertagit Bildts gäng; Unckel och Hökmark.
De unga moderata framtidslöftena tågade i stället ut ur det moderata partipalatset, och Bildts grabbar har aldrig gett Lundgren möjlighet att profilera sig.
Han har ena dagen framstått som kejserlig och andra som siffergranskare i en lokal bokföringsbyrå.
Lundgren har inte som Bildt varit ständigt online i debatten. Det politiska initiativet och den trendmässiga fingerkänsligheten har, trots alla PR-hjärnor och reklambyråer, gått förlorat för moderaterna.
Almedalen är beviset. Där fanns Bo Lundgren hela veckan. Men han gick och badade i stället för att tala. Dagen passade inte. Moderaterna hade tilldelats den avslutande lördagen. Med rekordmånga turister på plats och möjlighet att i ensamt majestät profilera det borgerliga samlingspappret.
Undra på att Dagens Industri annonserar ut den ledartröja som borde ha varit vikt för honom...