Släpp in ljuset på brunkolsaffären
11 augusti 2016 Vattenfall
På en välbesökt presskonferens i början av juni meddelade näringsminister Mikael Damberg att Vattenfall skulle få sälja sina tyska kolgruvor. Näringsministern tvekade inte.
Tillsammans med klimatminister Isabella Lövin konstaterade Damberg att alternativen skulle bli dyrare och sämre. Det hade regeringen kommit fram till efter att ha granskat frågan ”väldigt noga”.
Begärt ut handlingarna
Nu har miljöorganisationen Greenpeace begärt att få läsa de handlingar denna väldigt noggranna granskning resulterat i. Den som vet något om regeringskansliets arbete inser att det bör vara en hel del papper.
Problemet är att allt, till och med rubrikerna, hemligstämplats av näringsdepartementet. Greenpeace får inte ens veta om de underlag organisationen själv lämnat in funnits med i underlaget till beslutet.
Mikael Damberg och hans departement oroar sig för att Vattenfall som företag skulle skadas om uppgifterna blev offentliga.
Så kan det naturligtvis vara. Stora affärer kan å ena sidan sällan bedrivas med full öppenhet. Å andra sidan kan vi faktiskt inte säga att det är transparens och offentlighet som skapat dagens problem i Vattenfall.
Stort hemlighetsmakeri
Det var inte öppenheten som gjorde att Maud Olofsson 2009 godkände Vattenfalls köp av det holländska energiföretaget Nuon för nästan 90 miljarder kronor. Tvärt om, hemlighetsmakeriet var så stort att det i efterhand visat sig svårt att fastställa vem som egentligen bar ansvaret för Sveriges kanske sämsta affär någonsin.
Det var inte öppenheten som var problemet när Björn Rosengren i början av 2000-talet gav Vattenfalls dåvarande chef Lars G. Josefsson fria tyglar att använda bolagets och skattebetalarnas pengar för att handla utomlands.
Det var för övrigt i den vevan som svenska staten blev ägare till de tyska brunkolsgruvorna.
Förstå resonemanget
Man kunde önska att Mikael Damberg lärt sig något av allt detta. Alla dokument bakom beslutet om försäljningen kan naturligtvis inte spridas. Det finns rimligen siffror, fakta och analyser som måste vara hemliga.
Men det måste vara möjligt att redovisa tillräckligt mycket för att Greenpeace — och alla vi andra — ska förstå hur regeringen resonerat när den fattade sitt beslut. Det är trots allt ett av de mest kontroversiella ärenden som den här regeringen kommer att ta ställning till.
Damberg, Lövin och de andra borde vilja lägga hela saken bakom sig.
Som det nu är lär hemligstämplarna bidra till att det tyska brunkolet leder till nya frågor om Mikael Damberg, miljöpartiets ministrar och hela Stefans Löfvens regering.
Det är ett högt pris att betala.