Maud Olofsson har återvänt till rötterna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-08-28
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Centerledaren Maud Olofssons eviga budskap i folkomröstningskampanjen om euron var ”Det är viktigare för framtiden att byta regering än att byta valuta” .
Hon har samma slagord nu, inför valet 2006. Att byta regering är överordnat allt annat för centerledaren. Centern är inte längre ickesocialistiskt, ekohumanistiskt eller självständigt som under tidigare partiledarskap – nu är centerpartiet borgerligt.
Maud Olofsson har återvänt till rötterna, till Ramsvik och Högfors i Västerbotten. Cirkeln är sluten till Thorbjörn Fälldin som ledde kampen mot socialdemokratin under centerns storhetstid på sjuttiotalet.
Det finns dock viktiga skillnader. Två trosfrågor drev Fälldin: kampen mot kärnkraften och kampen mot löntagarfonderna. Dessutom samlade Fälldin en fjärdedel av väljarkåren. Olofsson har ingen trosfråga och hennes centerparti står och stampar runt sex procent men det är ingen tvekan om att Maud Olofsson kopplat greppet om sitt parti. Utåt är hon oomstridd, populär för sitt engagemang, sin tydlighet och aggressiva kritik av regeringen. Den opposition som finns mot hennes centralstyrning, maktfullkomlighet och mot den gammaldags hierarkiska centerkultur som fortfarande bär upp partiet centralt och kommunalt, lever ännu i tysthet.
I ett gammalt intresse- och folkrörelseparti som centern bygger positioner och makt på väl sammansatta nätverk, klaner och kompis-skap där man håller varandra om ryggen. En talang centerpartister framgångsrikt praktiserat för att skaffa sig och partiet inflytande på till exempel kommunalrådsposter i ett antal som vida överstiger partiets representation i väljarkåren.
Samarbete med socialdemokraterna har gamla traditioner och lever starkt ute i landet. Det är också här kritiken kan komma att växa mot Olofsson. Om hennes strategi för att bygga centern till ett stort borgerligt parti inte visar sig fruktbar, om väljarna sviker, lär oppositionen komma.
Maud Olofsson har likt Thorbjörn Fälldin rivit alla broar till s-regeringen och orienterat högerut. Varje socialdemokratiskt förslag strider mot centerns politik om man får tro Olofsson. Hon fjärmar sig från gamla samförståndsfrågor som säkerhetspolitik, Nato och regionalpolitik och sätter individen och privata lösningar i centrum framför kollektiva, solidariska åtgärder lika för alla.
Det finns kritiker i partiet som kallar hennes strategi för ”den brända jordens politik” men på borgerliga ledarsidor hyllas hon och utropas till liberal lansbärare mot socialdemokratin.
Maud Olofsson är i dag långt mer populär än hennes centerparti, särskilt hos unga kvinnor, deltidsarbetande och lågavlönade. Det är först om väljarna ändå föredrar andra partier när valet närmar sig, som det visar sig vad Maud Olofsson står pall för.
När det såg illa ut för centern i förra valrörelsen valde hon att profilera partiet genom att peka ut moderaterna och kristdemokraterna som ”högern” och tala väl om centern och folkpartiet som borgerlig vänster.
I dag är tonläget ett annat. Centern ingår i den borgerliga högern. Hur det ser ut 2006 vet ingen.