Risken är att det brister

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-03-03

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

ABRUNNSVIK.

nsvar och diciplin är orden för dagen. De och låginflationsregimen i ekonomin.

– Det är löntagarna som får betala för arbetslösheten, säger Konjunkturinstitutets chef Ingemar Hansson.

Scenen är på ett sätt osannolik.

Framför mig en grupp herrar med ett oöverträffat inflytande över Sveriges ekonomi.

Vid sidan av Konjunkturinstitutets chef sitter riksbankens chef Lars Heikensten, chefen för Medlingsinstitutet Anders Lindström och Anders Rune från arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen.

– Jag har aldrig deltagit i en mer kvalificerad panel, säger vice riksbankschefen Villy Bergström som uppsluppen moderator.

Titlarna är överväldigande, liksom sakkunskapen. Skriften på väggen, eller snarare kurvorna på overhead-bilderna, säger samma sak. Låga löneavtal under de senaste åren har givit den längsta sammanhängande perioden med reallöneökningar på 40 år. Allt detta kan snabbt krossas om inte disciplinen på arbetsmarknaden består eller – bättre – förstärks. Mindre på lönebeskedet ska ge mer i plånboken.

Bakom mig en annan bild. Albin Amelins strejkmöte. Röda fanor, strejkvakter och agitation. En bild av ett förflutet som kanske hyllas av dagens arbetarrörelse, men som känns mycket avlägset.

– De grundläggande konflikterna finns kvar, säger Anders Lindström.

Han borde veta.

Hans jobb är att mäkla fred på arbetsmarknaden. Mellan Amelin och panelen fylls salen av fackliga förtroendevalda och funktionärer.

Riksbanken har bjudit in till ett samtal med dem som till vardags måste förklara att det alltid är löntagarna, inte minst LO-medlemmarna, som ska ta ansvar för samhällsekonomin.

– Vi möter penningplacerare, företagarföreningar och Rotaryklubbar men alldeles för sällan de fackliga företrädarna, säger Villy Bergström i en paus.

Platsen är klassisk, Brunnsviks folkhögskola. Här har Ernst Wigforss och Rikard Sandler undervisat fackliga förtroendevalda i samhällsekonomi redan på 1930-talet. Kanske lade de grunden till Saltsjöbadsavtalet. I ekonomernas verklighet är låginflationsregimen en lika genomgripande och framgångsrik förändring.

Deltagarna talar om en annan verklighet. En vardag där rubriker om bonusmiljoner och rekordvinster samsas med uppsägningar och arbetsgivare som väljer att bara ha deltidsanställda.

I en svag arbetsmarknad tar arbetsgivarna för sig, förklarar panelen.

– Men när det är en stark arbetsmarknad, då ska inte vi ta för oss, säger Svante Bylund från Metalls avdelning 20 i Västerås.

I en mening sammanfattar han problemet. De fackliga organisationerna vill ta samhällsansvar. Vilket är alternativet? Deras medlemmar är ju samhället. Men hur länge orkar de lokala företrädarna när andra smiter?

– Medlemmarna ser ju att det inte är vi som bestämmer, säger Bylund.

När tidningarna berättar om ökade vinster och astronomiska chefslöner är det inget tacksamt jobb att förklara att mindre ska ge mer.

– Risken är att det brister.

Den psykologin låter sig inte fångas i ekonomernas modeller.

Ingvar Persson

Följ ämnen i artikeln