Revolution i den offentliga sektorn
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-07-19
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Genom rätten till personlig assistans och vem som ska utföra den, har de assistansberättigade fått makt över sitt eget liv och behöver inte enbart lita till andras bedömningar av vad som är ”bäst” för dem. Rätten till personlig assistans måste beskrivas som en revolution i vardagen.”
Det skriver EU-parlamentarikern Jan Andersson på DN Debatt (18/7). Andersson är ordförande i en kommitté som efter 10 år ska utvärdera assistansrätten för funktionshindrade personer. Han beskriver hur den assistansberättigade fritt kan välja användare på den marknad av olika utförare som finns, kommunen, ett kooperativ, privata bolag eller att själv bli arbetsgivare.
”Denna mångfald saknar motsvarighet på det sociala området i Sverige”, skriver Andersson.
Det har han rätt i. ”Revolutionen i vardagen” är unik också som revolution inom den offentliga sektorn.
Utredningen är inte klar men Jan Andersson redovisar hur 900 funktionshindrade upplever sin assistans. Den visar att kommunerna är sämst. På frågan om anordnaren kan ordna den assistans brukaren vill ha, svarade 70 procent av dem som anlitar kooperativ och bolag ”ja”, mot knappt hälften av dem hos kommunen. Störst möjlighet att påverka fanns inom kooperativen.
Andelen brukare som anlitar kommunen har minskat från cirka 70 procent 1994 till ca 60 procent 2004 medan andelen som gått över till ett privat bolag ökat från drygt en tiondel till det dubbla. Tydligare kan det väl inte sägas hur viktigt det är att människor får påverka sitt liv och sitt val av hur hjälpen ska se ut och vem som ger den. Kommunerna måste bättra sig!
Andersson redovisar också att det förekommer fusk och bedrägeri bland de privata bolagen även om de flesta är seriösa. Hur lagstiftningen ska stramas upp och luckor täppas till tittar kommittén nu på.
Självklart måste reglerna vara tydliga och samhällets kontroll av den här typen, liksom av alla typer av offentlig upphandling på marknaden, vara rigorös. Skattebetalarnas pengar får inte förskingras. Assistansverksamheten har också fått kritik för sina kostnader, och den är dyr. Drygt 11 miljarder betalar staten. Det kan jämföras till exempel med statsanslaget till hälso- och sjukvården som ligger på 25 miljarder. Kostnaderna är nästa uppgift för kommittén att se över.
Avslöjanden om missbruk, slöseri och svaga resultat i den offentliga sektorns stora system, myndigheter och många nämnder, kommittéer och allt som byråkratin består av, visar hur viktig målstyrning, uppföljning, granskning och utvärdering är av både stora och små verksamheter.
Ändå blir jag nästan lycklig när jag läser Jan Anderssons redovisning om assistansverksamheten. Makt och reell valfrihet för individen inom den offentliga sektorn. Så borde till exempel också den kommunala hemtjänsten kunna fungera om de äldre fick mer valfrihet och makt över sina liv. Och om politikerna var mer öppna för olika lösningar och finansieringsformer.
Assistansrätten ser ut att vara en framtidsmodell att lära av för fler valfrihetsrevolutioner i vardagen för dem som behöver samhällets stöd.