Det borde S också veta om
31 JANUARI 2016. S-krisen
Volvo har släppt en ny reklamfilm. Om Sverige. Om hur människor med olika bakgrund och kultur går upp i ottan för att arbeta vid de högteknologiska banden i Göteborg. Filmen skildrar ett internationellt, tekniskt avancerat svenskt folkhem som är stolt över sig självt.
Många aktiva socialdemokrater har delat denna reklam i sociala medier den senaste veckan.
Och inte för att de kör Volvo.
Det har tyckts mig finnas en underliggande frustration i dessa delningar: Varför kan inte mitt parti göra det som Volvo gör på tre minuter? Berätta en historia om dagens Sverige? Peka på någon sorts väg ut ur den oro som många känner för hur Sverige förändras? Beskriva en sammanhållning och en stolthet i en tid av polarisering?
Men ja, det är skillnad på att kränga bilar och att regera landet.
Aftonbladet har denna vecka beskrivit Socialdemokratins katastrofala opinionsläge. I senaste Sifomätningen fick partiet sin sämsta siffra sedan 1967: 23,2 procent. I reportageserien Raset har Aftonbladet rest bland gräsrötter och S-profiler ute i landet. Här verkar det finnas en krismedvetenhet. Bland partiledningen? Knappast.
Stefan Löfven svarar på Aftonbladets reportage: ”Vårt parti är absolut inte vilse”.
Nähä.
Partisekreterare Carin Jämtin menar samtidigt att det mesta är bra, socialdemokratin måste dock ”bli bättre på att få ut sitt budskap”. Det är en kommunikationsstrategi lånad från amerikanska turister. Om folk inte fattar vad du säger, säg det om igen, bara LITE HÖGRE.
Som argument för att socialdemokraterna inte är vilse deklarerar statsministern att ”vi har en tydlig riktning från det mandat vi fick på kongressen 2013 och genom valrörelsen”. Och detta är kanske det mest skrämmande uttalandet av alla i en skrämmande intervju.
Har statsministern eller någon som arbetar med statsministern noterat hur mycket läget i Sverige har förändrats sedan 2013?
Politik handlar inte om att stoppa in kongressbeslut i ena änden på en maskin och vänta på att det ska komma ut i den andra änden som åtgärder, så att man kan peka på dem och säga: ”Titta vi har levererat, rösta på oss!”
Nu kommer svenska folket och knackar Stefan Löfven på axeln och säger: ”Ursäkta, men vi är lite oroliga över hur vi ska klara det höga asylmottagandet, den ökande polariseringen i samhället och pengarna till välfärden? Ska vi vara helt ärliga vet vi inte riktigt hur vi ska förhålla oss till den här nya tiden: terrorismen, rasismen, flyktingkrisen?”
Men statsministern bara pekar på sin maskin och säger. ”Ta det lugnt, jag stoppade in kongressbeslut i den här för tre år sedan, snart kommer den att börja leverera”. Sedan upprepar Carin Jämtin vad statsministern har sagt, bara LITE HÖGRE.
Är det då så konstigt att folk lämnar Socialdemokraterna?
Samtidigt krävs det faktiskt inte mycket för att vända utvecklingen.
Stefan Löfven behöver inte komma på någon ny vision för Socialdemokraterna.
Carin Jämtin behöver inte arrangera akademiska seminarier om ”den demokratiska socialismens roll i det postindustriella samhället” i hopp om att lösa den frågan.
Magdalena Andersson behöver inte trolla fram pengar, svensk ekonomi är urstark.
Allt regeringen behöver göra är att börja jobba. Inte med vallöften, eller gamla kongressbeslut. Utan med verkligheten utanför fönstret.
Man väljer inte vilken tid man lever i.
Och man väljer sällan sina politiska projekt.
Det finns bara en politisk fråga i Sverige i dag och det är flyktingkrisen. Den och allt som följer i dess spår är vad som nu måste hanteras. Det är en stor utmaning, men mycket av lösningarna ligger tack och lov på socialdemokratins hemmaplan. Regeringen borde fixa det här. Stefan Löfven kan baxa sitt parti igenom det och komma ut starkare på andra sidan.
Framför allt är det vad Sverige behöver. Och antagligen är det bara socialdemokratin som kan genomföra det.
För Moderaterna är flyktingkrisen främst en murbräcka att riva välfärden med.
Regeringen behöver nu ta fram ett riktigt paket för att klara bostäder, skola, socialtjänst och välfärd de närmaste tio åren. Andra konflikter måste, som Karin Pettersson skrev här i fredags, läggas åt sidan.
Det är vad det parlamentariska läget kräver.
Sedan måste Stefan Löfven skaffa sig en ordentlig integrationspolitik. Just nu har han inte ens en integrationsminister, så självklart måste han även ombilda regeringen. Arbetet måste ställas om för att fokusera på flyktingkris och integration och då behöver Löfven ministrar (och tjänstemän) valda utifrån detta perspektiv.
En politisk rörelse som vill vara framgångsrik måste gå in i sin tids huvudkonflikter, spänningar och oro. Den måste försöka hantera dem. Inte ducka för dem. I grund och botten är detta vad Volvos nya reklamfilm gör: Adresserar aktuella motsättningar i Sverige samt pekar på en väg förbi dem.
Det är intressant att ett kommersiellt företag vågar vara politiskt på detta sätt.
Volvo vet antagligen att det är nödvändigt om företaget vill fortsätta vara relevant.
Och det borde socialdemokratin också veta.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.