Nu går ridån ned för farsen om ohälsan

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-12-09

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Om politiken ibland är teater har diskussionen om ohälsan i arbetslivet haft alla kännetecken för en lite grovhuggen fars. Högt tonläge, ständiga förvecklingar och ett frenetiskt spring både på scen och i kulisserna.

När riksdagen som final igår skulle ta ställning till regeringens förslag ”Drivkrafter för minskad ohälsa” fanns det inte heller utrymme för finare nyanser.

– Häpnadsväckande tunnelseende, utbrast kristdemokraten Sven Brus.

– Hur kommer det att kännas på första maj när ni står där och talar om solidaritet, frågade Linnéa Darell från folkpartiet med något patos.

– Tonen förvånar mig, sa socialdemokraten Tomas Eneroth.

Det tror jag inte för ett ögonblick.

Det har nästan på dagen gått två år sedan Svenskt näringsliv under visst buller lämnade trepartssamtalen mellan regeringen, fack och arbetsgivarrepresentanter. Den enkla tanken var att en arbetsgivare skulle kunna tjäna pengar på en bra arbetsmiljö och ett aktivt arbete för att få tillbaka anställda som sjukskrivits. I sista stund hoppade arbetsgivarna av.

Sedan dess har frågan stötts och blötts.

Förslagen har avlöst varandra. Bland annat funderade finansdepartementet våren 2003 på att skapa ett speciellt system för kommuner och landsting. Idén övergavs först sedan alla konstaterat att det skulle skapa kaos.

Svenskt näringsliv förde upp motståndet bland sina prioriterade frågor, och småföretagarna protesterade. De fackliga organisationernas ursprungliga stöd för förslaget har prövats hårt.

I det ljuset vore det konstigt om inte debatten blivit hätsk.

Det system riksdagen igår godkände innebär att arbetsgivare ska vara med och betala 15 procent av sjukpenningen när en anställd är borta. Som kompensation sänks den avgift alla arbetsgivare betalar för sjukersättningen. Tillsammans ska det gå jämnt ut.

Mindre företag skyddas mot orimliga kostnader. Dessutom avskaffas den så kallade tredje sjuklöneveckan som i praktiken varit ett slags straffskatt för företagen.

De flesta privata företag kommer att tjäna på systemet. Förlorare blir kommuner och landsting, i alla fall om de fortsätter att slita ut sin personal.

Förhoppningsvis blir det lättare för skyddsombud och personalavdelningar att göra sina röster hörda. Inte mycket att bråka om.

Ändå finns det en invändning värd att ta på allvar. Istället för att satsa på arbetsmiljö och rehabilitering kan arbetsgivare välja att bli än hårdare i valet av anställda. I så fall skulle till exempel funktionshindrade och personer som varit sjukskrivna under lång tid få än svårare än idag att komma tillbaka.

– Problemet är att vi har selektering, inte att vi får den, sa Hans Karlsson i gårdagens debatt.

Det låter sig sägas. Ändå måste risken för ökad utslagning följas upp.

Det är å andra sidan en uppföljning som kommer att handla om något som faktiskt händer i verkligheten. Det känns skönt när ridån nu går ner för den här akten av det politiska spelet om de ekonomiska drivkrafterna bakom ohälsan.

Ingvar Persson

Följ ämnen i artikeln