Lär av Postens historia, Grabe
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-10-31
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Postens vd Lennart Grabe vill sälja ut brevbärarna. Det handlar om cirka 15 000 människors framtid. Men det handlar också om miljoner medborgares förtroende för Posten. Först avvecklas postkontoren. Sen själva brevbäringen. Vad blir kvar av Kungliga Postverket?
Jag besöker Postmuseum i Gamla stan i Stockholm. En fascinerande utställning berättar om brevets historia. I takt med att Sverige blev en stormakt och behovet av säker information och sammanhållning i landet ökade blev ett tryggare postsystem nödvändigt.
Rikskansler Axel Oxenstierna utfärdade förordningen ”postbådhen” 20 februari 1636. I den fanns noggranna bestämmelser för hur posten i landet skulle organiseras. En offentlig postgång hade grundats.
Den allmänna posten skulle hädanefter skickas med ridande bud. Postbönderna på gårdarna var skyldiga att ställa upp med sina hästar. Efter ett tag märkte statsmakterna dock att bönderna sölade. De ville spara sina hästar. Postverket anställde då egna postiljoner med emblemet som tecken på trygg postgång.
Karl XII tyckte förmodligen att den offentliga postgången blev för dyr. Postbönderna hade inte bara skyldigheter utan även förmåner. Han bestämde att varje gästgiveri också skulle vara ett postkontor. Gästgivaren blev postmästare, men fick ingen extra lön utan skulle klara sig på sin affärsrörelse.
Det fungerade inte. Många postmästare avgick för de ansåg sig inte också kunna sköta ett gästgiveri. Och gästgivarna var varken villiga eller kompetenta att sköta postsysslorna.
Den 5 december 1718 nåddes Stockholm av budet om Karl XII:s död. Redan veckan efter började man förändra postreformen och den 29 december bestämdes att postverket skulle sättas ”uti sitt gamla stånd igen”.
Kanske dags för nuvarande beslutsfattare att fatta ett liknande beslut?
– Nu behövs en öppen dialog om hur Postens service ska säkras och utvecklas – inte avvecklas, skriver Åke Kihlberg, ordförande för Seko Posten i ett pressmeddelande.
Förändringarna inom Posten har till stor del skett utan offentlig debatt. Var har egentligen besluten om att avveckla en 400-årig tradition tagits?
Postchefen tycks mer intresserad av marknadslösningar än att bygga vidare på den grundläggande tillit som medborgarna känner för postverkets infrastruktur. Axel Oxenstiernas ämbetsmannaideal har ersatts med McKinsey-konsulters ekonomism.
Jag frågar personalen på Postmuseum om det finns någon bra historik över Postens betydelse för samhället.
– Jag tror vi har en bok nere i källaren. Den är gammal. I dag ser man det inte så längre, svarar damen i museibutiken.
Till 350-årsjubileet 1986 skrev historikern Erik Lindgren boken ”Posten i samhället”. Sen dess har samhällsansvaret lagts på hyllan och lönsamhetsjakten tagit över.
– Snart finns väl bara museet kvar av Posten, säger kvinnan som säljer biljetter.
Jag lämnar museet.
En våldsam brand härjar i Gamla stan, den stadsdel där Sveriges första postkontor en gång byggdes.