Borgs klåfingrighet saknade motstycke
Moderaterna tycker att systemet med anställningsstöd blivit alldeles för rörigt. Stödformerna är alldeles för många och alldeles för krångliga, förklarade partiets talesperson Elisabeth Svantesson häromdagen.
Nu vill hon att stöden slås ihop till ett enda som både arbetsförmedlare och arbetsgivare kan begripa sig på.
Bort med krångel och byråkrati alltså. Det låter som klassisk borgerlig kritik av socialdemokraterna.
”Såssar”, som gamla tiders lite rödflammiga moderater skulle ha väst.
Maken till klåfingrig
Men frågan är om inte Svantessons kritik i första hand måste läsas som en intern uppgörelse med arvet efter Anders Borg. Maken till klåfingrig politisk ingenjör har nämligen svensk politik inte haft på länge, även om hans metod oftast handlade om skattesubventioner.
Tänk bara på finansdepartementets våndor när Rutsystemet lanserades. Klippning av träd, ingen skatterabatt. Klippning av buskar, full subvention. Flyttstädning, skatterabatt. Flytthjälp, ingen rabatt. Och så vidare.
Frågan är ändå om inte arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen drabbades hårdast av Borgs kontrollbehov.
Det berättas om hur Anders Borg som någon slags riksrevisor brukade avkräva arbetsmarknadens parterexakta besked om hur många jobb en viss åtgärd skulle ge i olika branscher.
Så har ingen resonerat sedan muren föll.
Gick inte att uppfylla
Trots massarbetslöshet har Arbetsförmedlingen år efter år tvingats betala tillbaka pengar som borde gått till arbetsmarknadsåtgärder. Detaljregleringen ställde krav som inte gick att uppfylla i verkligheten, men det hindrade aldrig Anders Borg från att utfärda nya dekret.
Arbetsförmedlingen håller nu på att återhämta sig från centralstyret. En rapport från Statskontoret som kom i veckan konstaterar att verksamheten i alla fall är på väg åt rätt håll.
Det är bra att Moderaterna gör upp med Anders Borgs arbetsmarknadspolitik. Se det som en början.