Överklassen gör inte rätt för sig
Om Sveriges stenrika elit betalade skatt skulle vi kunna anställa fler i vården
– Sverige är ett starkt samhälle som håller ihop, men det kommer inte av sig självt. Det ställer krav. Det kräver att alla gör vad de kan för att bidra, för att göra rätt för sig, och för att efter sin förmåga göra sin del för det vi kallar vårt.
Så där inledde Moderatledaren Anna Kinberg Batra ett anförande i riksdagen i dag. Och det finns väl ingen som inte håller med henne.
Jo, det gör ju det.
Gömt pengar i skatteparadis
I kväll tittar “Uppdrag granskning” närmare på en del av det som på myndighetsspråk kallas skattefelet - den skatt som inte betalas in till samhället. Det handlar om svartarbete, momsfiffel, slarv och skatteplanering. Men det handlar också om skatteflykt och skattefusk.
Om man bor och är skatteskyldig i Sverige, har pengar utomlands utan att deklarera det och utan att betala skatt på sin avkastning är det ett skattebrott. Hur många det är som gör så här har vi bara kunnat gissa.
Tills nu. Att gömma pengar i olika skatteparadis har blivit lite svårare på senare år. I dag kan det svenska Skatteverket få information om bankkonton och andra tillgångar i länder där banksekretessen tidigare har hindrat det.
Och från Skattverkets sida har budskapet varit tydligt: om en skatteflykting tar hem pengarna, skickar in en rättelse och skattar sex år tillbaka så blir pengarna i myndighetens ögon vita. Man slipper bli anmäld och åtalad. Man slipper straffavgifter.
Och den chansen har åtminstone 9 000 personer tagit. visar “Uppdrag granskning”. När risken för att åka fast ökat samtidigt som risken att bli straffad för sitt fuskande raderats vill många berätta om sina pengar.
Som en återträff på Lundsberg
Vilka är det då som erkänt att de undanhållit pengar från svenska staten?
Det är politiker som Walburga Habsburg Douglas (M), Marianne Kierkemann (M) och Otto von Arnold (KD). Det är näringslivstoppar som Karl Adam Bonnier, Investers Gunnar Brock och Swedbanks Anders Igel.
Här har vi också grevinnan Marianne Bernadotte, greve Hans Gabriel Trolle Wachtmeister och den tidigare överhovmästarinnan Alice Trolle. Överklasspersoner och Svensk Damtidning-kändisar som Fredrik Gottleib och Agneta Kreuger finns också med på listan.
Och här har vi också Frank Belfrage, närmaste man till tidigare utrikesministern Carl Bildt.
Det är ett digert gäng, som en klassåterträff på Lundsberg. Och när “Uppdrag granskning” försöker intervjua dem får de resa till gods, slott, pråliga paradvåningar och flärdfulla kontor i Stockolms innerstad i jakt på kommentarer. Men nästan ingen vill prata. Tacka för det. Detta är ju rättskaffens personer som inte vill skylta offentligt i tjuvnadssammanhang.
Orimlig straffrihet
Hur mycket har då dessa företrädare för samhällets elit undanhållit samhället? Vi kan ta ett exempel.
En sådan som Gunnar Brock har i åratal hållit sin förmögenhet på 190 miljoner hemlig för Skatteverket. Sina miljoninkomster har han heller inte berättat om.
Enligt “Uppdrag gransknings” beräkningar så går staten årligen miste om 7 miljarder kronor på grund av att svenskar gömmer pengar utomlands.
Det motsvarar 19 000 undersköterskor i äldreomsorgen. Det är vad det kostar att gå i skolan för 76 000 mellanstadieelever. Det är sex gånger mer än vad alla idrottsföreningars barn- och ungdomsverksamhet får i stöd från staten. Det är tre gånger mer än kostnaden för landets alla skolsköterskor, skolläkare, kuratorer och skolpsykologer.
Låt oss nu stanna upp ett ögonblick och ställa oss några frågor.
Är verkligen rimligt med straffrihet om man undanhållit 190 miljoner från skatt?
Och är det är rimligt att Sverige inte har förmögenhetsskatt, arvsskatt eller gåvoskatt när det är här pengarna finns?
Alla ska ju göra rätt för sig.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.