Ulf Kristerssons förtrollade värld
Ulf Kristersson har len röst och uppmanar till vuxen samtalston. Det är sympatiskt och statsmannamässigt, verkar många tycka. Särskilt de som inte minns att han trängde sig före behövande kvinnor i Ersta Diakonis bostadskö och administrerade rånet från Stockholms skattebetalare då välfärdsföretag såldes ut för småpengar.
Det blir ibland för stort fokus på det där med hur saker framställs. Filippa Reinfeldt hade till exempel en väldigt len röst och mysig ton. Men det hindrade inte henne från att bygga skandalhuset Nya Karolinska.
Viktigast är ändå själva innehållet.
Faktum är att Ulf Kristersson har sagt två saker som inte båda kan vara sanna samtidigt.
Det ena är detta:
”Vi kommer vägra upprepa den här mandatperiodens misstag, att tillåta socialdemokraterna att regera mot den här riksdagens majoritet. Vi kommer att rösta nej till Stefan Löfven som ny regeringsbildare. Med all tillgänglig information vi har just nu så kan Stefan Löfven räkna ned dagarna av sin regeringstid.” (DN 1 november 2017.)
Det andra är detta:
”Jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD.” (Aftonbladet den 7 januari.)
Ibland trollas Åkesson fram, ibland inte
När Kristersson säger att han inte kommer att tillåta Socialdemokraterna att ”regera mot den här riksdagens majoritet” så räknar han in SD. Det kan han förstås göra om han vill. Det vore lätt för Alliansen att tillsammans med SD sparka ut regeringen Löfven redan i morgon. Problemet är att detta motsäger det andra påstående: att han inte tänker göra något som börjar på sam- med Jimmie Åkesson.
Det struntar Kristersson i. Ibland trollar han fram Åkesson ur hatten. Ibland gör han inte det. Hepp!
Visst kan moderatledaren rösta bort Löfven från statsministerposten och själv äntra Statsrådsberedningen. Men han kan inte – det är omöjligt – regera utan aktivt stöd av SD om Alliansen är mindre än de rödgröna. Och Kristerssons problem är just detta: att de rödgröna under en lång tid legat före Alliansen i opinionen.
I offentligheten tillåts Kristersson hela tiden komma undan med detta dubbelspel. Ena dagen glatt påhejad av partikamrater som gärna vill samverka, samarbeta eller samtala med Åkesson. Andra dagen får han ryggdunkar av partikamrater som inte alls vill det. ”Ett mycket bra, viktigt och anständigt besked av Kristersson”, twittrade före detta moderata partisekreteraren Kent Persson apropå intervjun i Aftonbladet. Man hör det man vill höra.
Matematikens lagar gäller även Kristersson
Efter ett ha läst en lång rad uttalanden av Kristersson där han oupphörligt talar emot sig själv, är den enda rimliga tolkningen att hans maktstrategi finns i en helt annan del av Aftonbladet-intervjun. Nämligen ett ställe i mitten där han säger följande:
– I ett jättekomplicerat läge finns det ingen som har någon enkel majoritet att använda sig av. Då får man se vad som händer.
För den som vill bli statsminister gäller fortfarande matematikens lagar, och eftersom Kristersson inte kan trolla måste han om dagens opinionssiffror står sig välja mellan att bli statsminister och styra landet med stöd av SD.
Medan han funderar på detta bör den politiska journalistiken sluta låta Kristersson komma undan med sitt trollande. Len röst eller inte.