Stefan Löfven förlorar mest
15 APRIL 2013. Omar Mustafa
Socialdemokraterna har skött krisen kring valet av Omar Mustafa till suppleant i partistyrelsen så klantigt att man vill skrika högt.
I början av veckan kritiserade Expo och Svenska kommittén mot antisemitism Omar Mustafa för att han bjudit in antisemitiska talare som oemotsagda fått lägga ut texten.
Socialdemokraterna avvaktade. Mustafa svarade med att säga att han tog avstånd från antisemitism, men utan att ångra inbjudningarna. Förvirring uppstod. Vad tyckte S partiledning? Kunde inte Mustafa förstå kritiken?
Tre dagar senare gjorde Mustafa avbön på Aftonbladet Debatt och argumenterade för jämställdhet och alla människors lika värde.
Här hade diskussionen kunnat stanna. Om partiledningen inte hade duckat de svåra frågorna från början. Om Mustafa tidigare förstått vad kritiken handlade om.
Men i stället spårade det ur fullständigt.
Från att ha handlat om sakliga invändningar om synen på antisemitism, kvinnors och hbtq-personers rättigheter övergick det till ett klassiskt drev som även innehöll rena fantasiuppgifter som Expressens avslöjande om Omar Mustafas miljoninkomster. En uppgift Expressen helt enkelt hittat på. Oj då.
Det som hänt har hos vissa väckt frågan om man kan vara troende muslim och samtidigt socialdemokrat.
Svaret är: ja, självfallet.
Det finns det många som är. Socialdemokraterna slog redan vid sin första partikongress 1889 fast att religion är en privatsak.
De värderingar socialdemokratin står för, jämlikhet, demokrati och mänskliga rättigheter, ryms inom alla de stora religionerna och är inte på något sätt oförenliga med islam på det sätt många försöker få det till i debatten.
Däremot står dessa värderingar i strid med att ge en plattform till personer som förespråkar antisemitism eller homofobi, oavsett vilken religion de tillhör. Det är detta partiledningen borde ha rett ut på ett tidigt skede – helst innan Mustafa blev vald.
Men när drevets logik tog över upphörde alla sådana distinktioner att gälla. Det är en farlig situation och ett underbetyg åt medierna att rapporteringen delvis byggt på falska uppgifter, både om Omar Mustafa och Islamiska förbundet, där han är ordförande. Källkritiken måste fungera även när det går snabbt.
Förutom Omar Mustafa själv är den största förloraren efter det som hänt trots allt Stefan Löfven. Han tappade kontrollen.
Det slutade med att Omar Mustafa avgick och Löfven misslyckades med att hantera sin första större kris som partiordförande.
Det som hänt väcker även frågor om Socialdemokraternas organisation. De slutna processer som leder fram till val av olika partiorgan gör att granskningen av de valda sker i efterhand. Det fungerande inte för Håkan Juholt och det fungerade inte för Omar Mustafa. Inför nästa kongress måste detta ändras, annars väntar nya katastrofer.
Det som hänt borde även få konsekvenser för partiets krishantering.
Socialdemokraterna verkade helt oförberedda på kritiken, hade inte svar på någonting och ledande företrädare gömde sig i stället för att svara på frågor.
Det håller inte.
Stefan Löfven höll ett starkt tal på partikongressen förra helgen om strukturell rasism och Socialdemokraternas ansvar för att bygga ett tolerant samhälle. Denna veckas haveri har gått i motsatt riktning.
Nu måste Stefan Löfven svara med att på allvar engagera sig i frågor om antirasism och integration.
Han måste dessutom gå kritikerna till mötes och lyssna på dem som känner att Socialdemokraterna svikit deras förväntningar.
De är många just nu.