Peter Birro väcker liv i upproret igen

Sverrir Gudnason – snygg som en tysk efterlysningsaffisch i Peter Birros ”Upp till kamp”.

För några år sedan satt jag på ett italienskt bokförlag i Milano och intervjuade ett av offren för den politiska terror som skakade Italien under 1970-talet.

Carlo Feltrinelli, i dag arvtagare till ett av Italiens största förlag, förlorade sin far Gian­giacomo i ett misslyckat attentat.

Italiens rikaste man, tillika intellektuell ­superkändis, slets i bitar när den bomb han ­arbetade med exploderade.

För att förstå skandalens omfattning: föreställ dig att en svartklädd och stenkastande Carl-Johan Bonnier skulle ha skjutits till döds av svensk polis under Göteborgskravallerna 2001.

Carlo Feltrinelli sa att han kunde förstå sin fars val, även om de var så uppenbart felaktiga: att överge sitt världsberömda bokförlag till förmån för ett liv som terrorist.

Förklaringen var tidsandan.

– Jag vet inte vad han hade gjort i dag, och jag vet inte vad jag hade gjort då. Men jag tycker att han borde ha hållit sig till böckerna. Han vann faktiskt sina strider med litteratur, han förändrade kulturen i det här landet, sa Carlo.

Jag tänker på Carlo och Giangiacomo när jag ser SVT:s nya dramaserie ”Upp till kamp”. Hur förstår man bäst i dag de radikala val som gjordes i slutet av 1960- och början av 1970-talet? När världen virvlade allt snabbare och snabbare in i en våldsspiral.

”Upp till kamp” är ett sätt att försöka förstå. Manusförfattaren Peter Birro och regissören Mikael Marcimain, som gjorde succéserien ”Lasermannen”, berättar historien om ­fyra unga göteborgares politiska uppvaknande i skiftet mellan 1960- och 1970-tal.

Kravallerna utanför Cue club, den vilda strejken vid Arendalsvarvet och ockupationen av Hagahuset fungerar som fond.

Omsorgsfulla personporträtt varvas med grovkornigt arkivmaterial.

Göteborg har aldrig varit vackrare på teve.

Även om Sverrir Gudnason i rollen som Tommy är minst lika snygg som någonsin ­Andreas Baader var på den tyska polisens ­affischer, så blev den svenska vänstern aldrig lika radikal och våldsam som motsvarande rörelser i Europa.

Kanske för att det samhälle upproret speglade sig i, det svenska folkhemmet, aldrig var tillräckligt auktoritärt.

Peter Birro har insikt nog att inte enbart förklara sina huvudpersoners vägval och engagemang med psykologi. Han förstår den livsavgörande kraft som finns i ett bra argument.

Det är lätt att sugas med i upproret mot småborgerlighet och socialdemokratisk fantasilöshet.

För att sen bedrövas framför teven när det övergår i sträng och kvävande kommunism.

Fotnot: ”Upp till kamp” visas på SVT?1 klockan 20.30 i kväll.

Följ ämnen i artikeln