Tony Blair – politikern som aldrig slutar att le
Alla politiker hycklar. Det finns bara två olika typer av hycklare, menar statsvetaren David Runciman.
Först de som alltid försöker hålla sig till fakta, men som paradoxalt nog verkar oärliga som personer. När fakta inte räcker för att övertala väljarna försöker de i stället göra om sig själva: Al Gore eller Hillary Clinton. Vi har svårt att få grepp om vilka de är. Vi litar inte riktigt på dem – trots att de nästan aldrig ljuger rakt av.
Sedan finns det de som tvärtom är oerhört bra på att verka ärliga och personliga. Men som just därför ofta slarvar med sanningen. ”Ni vet ju att ni kan lita på mig?!” Vi känner att de tror så mycket på sitt eget projekt – att det är därför som de ibland ljuger.
Tony Blair besökte Stockholm i tisdags.
Den forne brittiske premiärministern intog rummet med kostym som var modern när New Labour var nytt och känslan att han var bästa kompis med oss allihop. Ibland kallas han för Cheshire-katten: otydlig i konturerna men slutar aldrig att le – precis som katten i Alice i Underlandet.
Blair är en av vår tids mest komplexa politiker. Å ena sidan är han kanske den mest framgångsrike socialdemokratiske ledare som Storbritannien någonsin har haft: en miljon dagisplatser, minimilön, rekordsatsning på offentlig sektor, föräldraledighet, tredubbling av biståndet och fred på Nordirland. Å andra sidan: övervakningsstat, Irakkrig och en finanssektor på steroider.
Tony Blair ler: ”Låt mig vara ärlig”. Och han ler igen: ”Ingen kunde ana att krisen skulle komma.” Och i några sekunder tror man faktiskt på honom: naturligtvis kommer en marknadsekonomi att fortsätta att växa i rekordfart för alltid. Vem kunde tro något annat?
Den amerikanske ambassadören är där. Naturligtvis. Tony Blair pratar om Bill Clinton och George W Bush. Naturligtvis. Självklart har han fortfarande kontakt med George. ”Tony, jag sitter här och skriver min bok. Och med tanke på att folk inte tror att jag ens kan läsa en bok är det något av en bedrift”, berättar han att George säger och vi skrattar.
I sin memoarbok skriver Blair om en kvinna som kom till honom före Irak-kriget. Hennes familj hade blivit dödad och torterad av Saddam Hussein. Hon bad Blair om att stödja invasionen. Efter Saddams fall återvände kvinnan till sitt hemland. Någon månad senare dödades hon i de oroligheter som fortfarande pågår.
”När jag slutade med politiken var jag lika optimistisk som när jag började”, säger Tony Blair innan livvakterna tar ut honom genom bakdörren. ”Något mer kan man inte begära.” Blair ler igen.
”En illusion kan bli en halvsanning och en mask kan anta uttrycket hos ett ansikte”, skrev George Orwell.
Orwell menade att hyckleri i sig självt kan fungera som ett skydd för demokratin. Det mest skrämmande var samhällen där makten inte behövde hyckla.
Eftersom den var total.