Sverige har glömt Irak

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

För några år sedan skrev den franske filosofen Jean Baudrillard en text med den omtumlande rubriken ”Kriget i Irak har inte ägt rum”.

Utrikesdepartementet och riksdagen har tagit intryck. Laila Freivalds nuddade med största ansträngning vid Irak när hon var på väg mot slutstroferna i utrikesdeklarationen.

Folkpartiets Cecilia Wikström ville att Sverige skulle visa solidaritet med USA och dess krigföring. Hennes känslosamma krav på medlemskap i Nato överträffar moderaternas.

Irakkriget har, sedan Bush proklamerade seger, dödat minst 30?000 irakier och drygt 2?000 amerikanska soldater. Kriget har skapat en hårdför motståndsrörelse där terrorism också är ett skrämmande inslag. Fundamentalismen har stärkts, shiamuslimer dominerar Irak och styr Iran. Konflikten Israel–Palestina har förflyttats långt från förhandlingsbordet.

USA:s försvarsdepartement driver upp krigsanslagen för nästa år till astronomiska 513 miljarder dollar och militären ges extraordinära befogenheter. I går strömmade nya bilder ut och berättade om USA-militärens tortyr, mord på och förödmjukelser av irakiska fångar i Abu Ghraib-fängelset.

Utrikesministern talar om annat och partierna till höger vill vara solidariska med USA-kriget och ställa in sig i Natos led. När USA:s försvarsideologer överväger militära attacker mot Iran, skärper sin kärnvapenstrategi och hämtar, som dokumentet braverar med, inspiration från kolonisatören Lawrence av Arabien, just då vill den svenska högern kliva in i USA:s försvarsgemenskap.

Stackars Agne Hansson från centern försökte distansera sig från högern så desperat att han för ett ögonblick trodde att det var Laila Freivalds som kämpade för medlemskap i Nato. I utrikesdeklarationen sägs annars att det inte finns något skäl till svenskt Natomedlemskap.

Säkerhetspolitiken gavs i går en ny och användbar definition. Den är ”trygg, aktiv och solidarisk och vilar på den militära alliansfrihetens grund”. Solidariteten syns i den gans-ka ambitiösa biståndspolitiken, bekämpad av moderaterna. Aktiviteten uttrycks bland annat i försöken att bekämpa massförstörelsevapen. En uppgift som vore oförenlig med Natomedlemskap.

Laila Freivalds ställde sig på nytt bakom kravet om att Mellanöstern ska göras till en zon fri från massförstörelsevapen. Särskilt viktigt om Irans kärnvapenprogram ska kunna hejdas.

Annars var Freivalds Mellanöstern-avsnitt tunt. Bestämda och villkorade krav på palestiniernas nyvalda regering. Oreflekterat beröm till Israels ”modiga” tillbakadragande från Gaza. Inte ett ord om de nya bosättningarna på Västbanken eller om muren. Den hållningen rimmar illa med programförklaringen att mänskliga rättigheter och folkrätt ”genomsyrar hela vår utrikespolitik”.

OS