"Vad röstade vi om förra gången?"

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Europas makthavare är rädda för Daragh McGreal. De som förhandlade fram Lissabonfördraget vet knappast vem den unge irländske killen är. Däremot vet de att ett nej i folkomröstningen nästa vecka skulle skapa kaos i EU, ännu en gång. Daragh McGreal är medlemmen i Labour som blev förbannad över ja-sidans dominans. Han har på egen hand ordnat ett möte i den lilla orten Dunshaughlin, nordväst om Dublin.

Vi är ett tjugotal personer i St Patrick’s Hall, där inredningen liknar ett gammalt Folkets hus. Träbänkar, svartvita foton på väggarna, brädklädda väggar.

Kvällens talare ställer sig framför den lilla scenen. Kieran ­Allen angriper fördraget för att innebära en militarisering av EU, känsligt i det alliansfria Irland. Nyliberalismen skrivs fast, fortsätter han, och tar EG-domstolens ­beslut om Vaxholms­konflikten som exempel:

–?Domen visar hur teorin om fri konkurrens påverkar ­människors liv i praktiken.

Det är eliten mot folket, är budskapet. Alla stora partier säger ja till fördraget. En fråga avslöjar att Kieran Allen är medlem i Socialist ­Workers Party långt ute på vänsterkanten. Publiken fortsätter att lyssna intresserat.

Några ställer insatta frågor om hur det går med Irlands EU-kommissionär i framtiden. Andra är osäkra:

–?Vad hette det där fördraget vi röstade om för några år sedan, frågar en vithårig man.

Nicefördraget, svarar någon.

–?Varför ska vi rösta igen då? frågar mannen.

Därför att Lissabonfördraget innehåller nya saker, förklarar Kieran Allen.

–?Om vi säger nej, kommer de tillbaka och frågar oss igen då om två-tre år, som de gjorde förra gången?

–?Ja, det kanske de gör, säger Allen, men det är viktigt att vi säger nej i alla fall.

Hittills har ja-sidan lett i opinionsmätningarna, men i går gick nej-sidan förbi.

Mobiliseringen är anhängarnas svaga punkt, säger ­Labours EU-ansvarige Joe Castello över en kopp kaffe i Dublin.

–?Om vi får ett valdeltagande på 50 procent vinner ja-sidan, blir det bara 40 procent förlorar vi.

Debatten har knappast blivit enklare att förstå sedan mäktiga organisationer ställt villkor för att rekommendera ett ja.

Den största bondeorganisationen tvingade fram ett löfte om att regeringen ska lägga in sitt veto mot minskat jordbruksstöd i handelsförhandlingarna.

Nu säger bönderna ja, men det största fackförbundet ­SIPTU vägrar fortfarande att ge grönt ljus innan regeringen lovar ­nationell lagstiftning om rätten till kollektivavtal.

Ordföranden för ICTU, irländska LO, gillar inte metoden.

–?Det är väldigt riskfyllt att använda ett fördrag som man egentligen gillar för att pressa fram resultat i en annan fråga, ­säger David Begg.

Han anser att Lissabonfördraget stärker löntagarnas möjligheter. Framför allt genom att stadgan om grundläggande rättigheter blir rättsligt bindande.

Irlands högsta domstol gav för ett par år sedan Ryanair rätt. Flygbolaget kan strunta i facket. EU:s stadga kan på sikt ändra på det, säger LO-ordföranden. Dessutom får EU-parlamentet mer makt, fortsätter han. Tjänstedirektivet ­visade att parlamentet kan ta bra beslut.

Den svenska LO-kongressens beslut om EU-fördraget kan få viss betydelse på Irland, säger David Begg:

–?SIPTU kan ta det som en bekräftelse på sin linje att ställa villkor för ett ja.

Det är inte många dagar kvar till folkomröstningen. Premiärministern Brian Cowen kampanjar bland kossor och köttdiskar.

Under tiden funderar irländarna över varför de ska gå och rösta. Och vad det förra fördraget hette nu igen.