Groucho Marx intar Peking
Snart en veckas OS, och det går att skönja ett mönster i de politiska reaktionerna kring spelen.
Alla former av protester slås ned, snabbt och effektivt. I går fördes en grupp aktivister som krävde självständighet för Tibet bort av kinesisk polis. Även John Ray, en brittisk journalist som bevakade händelsen greps. Poliserna slog honom till marken och släpade bort honom. Han släpptes senare.
Flera tibetaktioner har stoppats och ingen annan grupp har egentligen vågat höja rösten. De ”zoner” som vigts för politiska manifestationer står tomma. Vem vågar protestera offentligt när de riskerar att straffas så snart spelen upphört och de internationella strålkastarljusen slocknat?
Så ytliga har de kinesiska myndigheternas eftergifter varit.
Det mest bestående intrycket är annars att frågan om demokrati och mänskliga rättigheter har hamnat i skymundan. Efter några månader av intensiv politisk debatt är det idrotten som står i centrum.
På ett plan är det alldeles självklart att det blivit så. OS är idrott, måste få vara idrott, och jag jublar lika mycket som alla andra över svenska medaljer och framgångar.
Tyvärr betyder detta också att Kinas ledare i princip har fått de spel de önskade sig. OS är ett skylfönster för det nya Kina. Framgångslandet som är på väg att gå om USA som främsta medaljnation. Det ekonomiska undret som byggt maffiga arenor och nu kan visa upp bilden av ett modernt land, på väg att accepteras av världssamfundet.
Som ett brev på posten kom nya siffror, som visar att Kina gått om USA även i produktionen av varor.
Helt utan kritik klarar sig diktaturen dock inte. Lena Adelsohn Liljeroth, liksom flera andra regeringsföreträdare från EU, hävdar att de tagit upp frågan om mänskliga rättigheter när de träffat kinesiska kollegor.
Synd bara att sådana samtal alltid förs bakom stängda dörrar. Det är svårt att kontrollera om de verkligen varit så tydliga.
Bush höll en högre profil när han besökte spelen. Han talade offentligt om Sudan och Burma och var tydlig om bristen på mänskliga rättigheter i Kina. Tyvärr kan Kina skaka av sig den kritiken genom att peka på dödsstraffen i Texas, eller kriget i Irak, eller stödet till Saudiarabien, eller fånglägret på Guantanamobasen.
USA hade fått större trovärdighet utan sina egna dubbla budskap.
Det kinesiska propagandaministeriet sägs ha gett alla kinesiska journalister en lista med 21 förhållningsorder om hur spelen ska bevakas. Vad man får skriva och inte får skriva.
När utländska journalister frågat arrangörerna om bristerna i pressfriheten har organisationskommitténs talesperson Wang Wei svarat med fraser fullständigt tomma på innehåll.
”Alla kinesiska medier har rätt att bevaka spelen.”
”Alla utländska journalister ska känna sig säkra.”
Kommentarer som för tankarna till Marx.
Groucho alltså, inte Karl.
Antagligen var det i samma anda myndigheterna ställde en liten vit, fullt bestyckad pansarvagn strax utanför dörren till presscentret i Peking.