Överlever WTO Doha-fiaskot?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

31 JULI 2008. Pascal Lamy, en energisk socialistisk teknokrat, har skött världshandelsorganisationen WTO i drygt tre år. I tisdags räknade han in ett förkrossande nederlag. Den sju år långa Doha-förhandlingen bröt samman under kraften av motsättningarna mellan USA och å andra sidan Indien, Kina och den så kallade G 33-gruppen av huvudsakligen fattiga länder. Mot den mäktiga amerikanska jordbrukslobbyn och livsmedelskoncernerna står en smula förenklat fattigbönder i Asien. USA-bolagen vill erövra eller behålla nya marknader; G-33 kräver skydd för ris- och majsbönder och andra producenter, hotade av billig, dumpad export.

Väntar ut Bush-styret

De ekonomiska realiteterna förenas med handfast politiska. USA, som väntar ut den eländiga Bush-administrationen, saknar förhandlingsmandat. Dessutom skulle ingen republik-an av betydelse våga montera ned de redan utlovade exportkrediterna till jordbruket. I Indien blir det val nästa år. Kongresspartiet, alltmer utmanat från vänster, behöver stöd från småbönderna. De kinesiska makthavarna är trots allt inte helt okänsliga för fattigdomsproblemen på den egna nationens landsbygd.

Multinationella bolag gynnas

Bakom de tydligt exponerade jordbrukskonflikterna finns också allvarliga motsättningar om det som kal-las Nama, villkoren för handel med industriprodukter och råvaror. Också här uppfattar fattiga länder att liberaliseringar gynnar de multinationella bolagen och leder till inhemsk avindustrialisering. Den internationella fackföreningsrörelsen och alternativglobalisterna gör samma bedömning. Den ohämmade avregleringen kan innebära dumpning, lönemässigt och socialt, brott mot fackliga fri- och rättigheter och global omfördelning till de rika ländernas fördel.

Den kritiken slår rakt in mot hela WTO-ideologin, som försvarar den fria handeln utan att uppehålla sig vid produktionens villkor eller arbetsförhållanden. WTO överväger inte heller den fria handelns ekologiska dimensioner. Världshandeln, viktig för ekonomisk tillväxt, förutsätter för sina transporter ett gigantiskt utnyttjande av olja och kommer därmed att undergräva de avgörande klimatmålen.

Sköter hellre handel regionalt

WTO:s anspråk på att hantera den globala handeln mals också ner av de nya mönstren för handelsuppgörelser. Allt fler handelsuppgörelser hanteras på regional nivå; EU är det tydligaste och mest framgångsrika exemplet. Bilaterala handelsöverenskommelser är också i växande. De är gynnsammare och enklare för de multinationella bolagen. Samtidigt kan de vara fördelaktiga för exempelvis ett land som Kina vid förhandlingar med USA, så beroende av kinesiska valutareserver.

WTO tycks härska över en globaliserad ekonomi som existerar i läroböckerna – inte i verkligheten.

Inte så konstigt att Pascal Lamy och hans organisation misslyckas.

OS