Munkfors vet ägandets kraft
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-11-12
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Stålets, skogarnas och sagornas Värmland öppnar sig. Det är senhöst, älgjakt, skimmer i molnen och glitter i sjön. Längs vattendragen ligger bruksorterna som ett pärlband. På Gösta Berlings tid fanns här 72 bruk – i dag är endast en handfull kvar.
En del kämpande, som Degerfors, andra släckta som Deje och Nykroppa. Värmland känner härjningarna från strukturkriser, klippare, spekulerande storbolag och ett fjärrstyrt ägande.
Tillväxt och samling är det politiska fältropet för dagen. Men vilka, och vad skapar den bästa och mest uthålliga välfärdsökningen? Är det globala glidare – eller lokalt förankrade ägare?
Munkfors och metallarbetaren Björn Forss vet svaret. Han arbetade förut på det stora tråddrageriet i Munkfors.
– Det fick ständigt nya ägare. Ledning och huvudkontor försvann. Till sist visste vi knappt vilka som ägde oss. Men en sak insåg vi: de som hade makten drev tråddrageriet mot en nedläggning.
När slutet kom började Björn Forss att arbeta vid Munkfors Sågar. Det är ett familjeföretag, startat 1948 av bruksarbetaren Anders Hallberg med 1 500 kronor i kapital.
Här tillverkar 60 anställda sågblad till bygg-, livsmedels- och skogsindustrin. Företaget tillhör de världsledande och är en tillväxtmotor som varje år ökar takten med 10 procent.
I en bygd där arbetslösheten och kriserna tagit ett järngrepp finns ett talesätt: får du jobb på Munkfors Sågar är du trygg. Arbetsmoralen och det lokala ägandet har skapat en vinstmaskin som nu prisas i de affärstidningar som för några år sedan hyllade den nya ekonomin, stora fusioner och det gränslösa kapitalet.
I dagens uppflammande tillväxtdebatt saknas ett centralt perspektiv, nämligen ägarrollen. Det är märkligt mot bakgrund av det till synes likgiltiga ägande som präglat Skandia, miljardpensionerna i ABB och utförsäljningarna av guldäggen Aga, Procordia och Pharmacia.
Men i drabbade regioner växer debatten om ägarrollen.
– Den är ett ständigt samtalsämne hos oss på golvet. Vi tycker det är en styrka och säkerhet när huvudkontoret finns nära. Våra ägare har gjort mycket för oss och bygden. De bor och satsar här. Vi kan varje dag gå till företagsledningen och fråga om vi fått nya order och jobb, säger Björn Forss.
Närheten ger produktivitetstillväxt och ansvar. Direktören för Munkfors Sågar Per Gelang har tidigare arbetat ute i världen åt Sandvikskoncernen. Han är övertygad om att företag med sågbladsfabrikens yrkeskompetens och ägarform har framtiden för sig. Beslutsvägarna är snabba och alla känner samhörighet.
Globala glidare eller lokalt ägande? Munkfors tycks ha mycket att lära tillväxtdebattörerna.
En rättvist fördelad tillväxt rymmer en annan sprängfråga. Den om lokala fonder och riskvilligt kapital som tryggar en regionalt formad näringspolitik, nu när de centrala investerarna sviker och direktörerna satsar andras pengar på egna pensioner och våningar.