Motstånd är vackert

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-03

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En klassisk svensk studiecirkel. Ett bedövande lysrörssken, kaffe i plastmuggar. Till och med vetebröd med krämfyllning.

– Motstånd är vackert!

Leif Stenberg, ordförande i den socialpolitiska föreningen i Umeå, ler lite belåtet när han formulerat orden. Motstånd, att lära för att kunna handla och att handla för att kunna lära. Att våga tro att det inte är självklart att de folkliga krafterna förlorar, det är kärnan.

– Det är inte så mycket framgångar i den här tiden.

Annars är inte motstånd det första jag tänker på när jag träffar gruppen i LO-fackens lokaler i Umeå. Så lång från kravaller och en global och nyväckt social protest man kan tänka sig.

Ändå var det där det började, i försöken att förstå vad som hände på EU:s toppmöte i Göteborg sommaren 2001. I Umeå hade tanken att starta en mötesplats mellan gamla folkrörelser och nya sociala rörelser fötts redan på våren. Innan tv visat bilderna från Avenyn, före den 11 september.

Att det blev en studiecirkel i stället för något mer modernt – kanske ett nätverk – är nog inte en tillfällighet. I Västerbotten är folkbildningstraditionen stark. De tre traditionella folkrörelserna – frikyrkan, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen – har djupa rötter.

Holmsund som beskrivs i Ronny Ambjörnssons klassiska studie av folkrörelsernas studieverksamhet, den skötsamme arbetaren, ligger inte många kilometer bort.

Kanske är det därför Umeå blivit något av en verkstad för möten mellan en ung samhällsengagerad generation och de traditionella folkrörelserna. Socialistiskt forum har på kort tid blivit något av en institution. De senaste fem åren har arrangemanget dragit över tusen besökare till politiska diskussioner.

Cirkeldeltagarna kom från olika håll. Från den socialpolitiska föreningen som sagt, och från politiken. Men också från LO och handikapprörelsen. Med i cirkeln fanns en professor emeritus i socialmedicin, Olle Bygren. Och några deltagare från den lokala Attac-avdelningen.

Medan det mesta av medierapporteringen handlade om våldet frågade sig cirkeldeltagarna vad som fått alla dessa människor att resa till Göteborg. Det skapade ett behov av kunskap och ett samtal som fortfarande pågår, snart tre år senare.

– Attacarna hjälpte oss att hitta bra texter som jag annars inte skulle ha läst, säger Bygren. Ett tecken på stor uppskattning från en pensionerad professor.

– För oss innebar studiecirkeln en möjlighet att konkretisera våra frågor om globaliseringen och att driva dem lokalt, säger Johan Sjöström som tillhör Attac och som deltagit i cirkeln sedan den startade.

Ur samtalet föddes en mycket konkret insikt, globaliseringen finns i Umeå. I form av alkoholproducenternas ansträngningar att komma in på de kommunala idrottsanläggningarna. Globaliseringen finns som ett ständigt hot om att flytta produktionen vid Volvos hyttfabrik till företagets belgiska fabrik eller som krav på att den kommunala verksamheten ska privatiseras.

– Vårt nästa studieområde kommer att bli privatiseringen, säger Lasse Johansson som är vänsterpartistisk kommunalpolitiker.

En klassisk svensk studiecirkel. Kaffe och dopp, läsning och samtal. Samtidigt en ny kraft, framväxt ur samtalet. Lokalt och globalt, precis som i miljörörelsens gamla devis. Motståndet kanske kan förändra Umeå, och världen.

Ingvar Persson

Följ ämnen i artikeln