Ett hot mot demokratin
I slutet av september förra året skrev min kollega Anders Lindberg en ledartext på denna sida om att religionsfriheten ska gälla lika för alla, och att böneutrop borde tillåtas i Botkyrka kommun.
På natten ett par dagar senare fick han ett mejl. Som innehöll ett dödshot som lät allvarligt menat och där det framgick att brevskrivaren visste var Anders bodde.
Det finns tillfällen man är extra glad över att jobba på Sveriges största tidning. Det här var en sådan gång.
Ett säkerhetsföretag kopplades in. Aftonbladets dataavdelning kunde spåra ip-numret. Polisen fick uppgifterna. Det är mycket ovanligt att det sker, men i detta fall kunde till slut åtal väckas. Idag var det rättegång i tingsrätten, vilket går att läsa om på nyhetsplats. Domen kommer om en vecka.
Som opinionsbildare ska man tåla mycket. Hårda ord och tuffa debatter. Att folk blir förbannade, och tycker extremt illa om ens åsikter och till och med en själv.
Men när ilskan går över till hot om våld har en gräns passerats.
I dag har vi börjat vänja oss vid en situation där rädsla för våld riktat mot en själv eller den nära familjen är ett pris journalister, politiker och debattörer tvingas att betala.
Detta är svåra frågor att prata om. De som är hotade vill ofta inte själva göra stor sak av det. Av två skäl: de vill inte framställa sig själva som offer. Och de är oroliga för konsekvenserna.
I vintras vågade Åsa Linderborg skriva om hatet. Hennes text ledde till en debatt om hur kvinnor i offentligheten trakasseras, hatas och hotas. Många blev förvånade – är det verkligen så här illa?
Säpo brukar beskriva hot mot journalister som enstaka händelser, som kan vara farliga för personen. Men som inte hotar demokratin.
Det är en analys som behöver revideras.
Vår demokrati är byggd på människors rätt att säga och skriva vad de tycker. Problemet är bara att denna rättighet inte är mycket värd om verkligheten ser ut så att de inte orkar utnyttja den. Att de skräms till tystnad.
Sverige beskrivs gärna som ett öppet och tolerant land. Det är det på många sätt. Men samtidigt finns en annan bild.
Vi lever i ett land där två ledande politiker har mördats i modern tid. Där journalister tvingas leva under ständigt hot om våld och död, där många människor lämnar politiken av rädsla för konsekvenserna.
När politiker och journalister systematiskt hotas är det ett hot mot demokratins själva kärna – det öppna samtalet.
Vi måste nu gå från en diskussion om hur det ser ut till ett samtal om vad som behöver göras.
Därför måste polisen prioritera hot mot politiker och journalister, och det är regeringens ansvar att se till att så sker. Säpo måste inse att hot mot yttrandefriheten är en större fråga än att utreda en enskild persons skyddsbehov.
Och under tiden hoppas jag att så många som möjligt orkar göra som Anders Lindberg: polisanmäla, inte backa, använda rättsapparaten till det den är till för.
Annars är risken att den anonyme hotare som mejlade den där natten får rätt i den utsaga han avslutade sitt brev med:
”Du är rättslös ditt svin.”