Livet är inte över bara för att du blivit flintis
Nej, tunnhåriga män lider inte mer än cancersjuka
Medelålders män lever i skräck. Det är i alla fall vad jag har läst i Dagens Nyheter.
En expert på manligt håravfall säger att ”vissa hårpatienter kan till och med lida mer än de som har en dödlig cancer”. Studier har tydligen visat att hårsjukdomar påverkar livskvaliteten dramatiskt.
Det är förstås tråkigt att höra. Ingen ska behöva lida så.
Det är svårt och dyrt att åtgärda en flint – att smörja med olika medel är ofta meningslöst, det mesta i butikerna är bara ovetenskapligt trams. Hårtransplantation kan fungera, men då gäller det att vara snabb, det måste finnas tillräcklig kalufs kvar att ta av.
Det bör nämnas att tunnhårigheten för med sig mycket lidande även för oss åskådare. Framför allt genom att vi behöver stå ut med alla killar med rakade huvuden. Ingen vågar omfamna munk-kransen, Homer Simpson-hårstråna eller Danny DeVito-rufset. Att alternativet är att se ut som ett nykokt ägg bekymrar dem inte.
Keps har de också ofta, förmodligen för att dölja stubbet som också det avslöjar en glänsande hjässa. Det är inte heller många skinnskallar som går runt i färgglada kepsar med typ en broderad Kalle Anka i pannan, så då undviker man dessutom sådana missförstånd.
Men hur kan män med hårbrist uppleva sig lida mer än de som har dödlig cancer? Kanske är det rädslan för åldrandet som är boven. De blottade tinningarna blir en påminnelse om livets förgänglighet. Ångesten kryper fram i takt med att liemannen skördar strå efter strå.
Eller så är det bara fåfänga.
På ett sätt känns det rättvist. Själv har man lagt hur mycket pengar som helst på ögonskuggor och hårinpackningar för att försöka se fin ut. Man skrubbar, målar naglar och klämmer in sig i obekväma kläder. Samtidigt ska man acceptera att det är modernt för män att gå runt i kläder som hämtade från H&M:s barnavdelning. Det är huvtröjor och pyttesmå mössor som gäller, kombinerat med skäggstubb och snusdoft ur näsan.
Det är dubbelt. Å ena sidan är det provocerande när ”dad bod”, pappakropp, framhålls som något eftersträvansvärt. Kvinnor ska minsann skaffa låtsasbröst, gymkort och svindyra serum för att kämpa emot åldrandet. Hur rättvist är det?
Å andra sidan önskar jag att männen bara kunde omfamna flinten. Det är väl inte så farligt att ha mindre hår på huvudet, man kan ha en fin frisyr ändå. Låt hårsäckarna gå in i viloläge, sluta kämpa emot.
Experten i DN, Lars Norlén, säger att män som söker sig till honom ofta upplever att livet tappar sin mening när håret försvinner. Så kan vi förstås inte ha det. Det är dags att de tunnhåriga männen gör revolt och börjar älska sig själva.
Ta av kepsen i vår. Låt de tussar som återstår njuta av solen.