LO pressar Löfven med krav på vänsterpolitik
Kommentarerna kring LO-ledningens debattartikel i går har handlat om invandringspolitik. Men DN textens nyckelmeningar handlar nog inte om det. De handlar om Socialdemokratin, och om LO.
“Klyftorna i Sverige började växa redan under 80- och 90-talen. Arbetarrörelsen är medskyldig”, skriver Karl-Petter Thorwaldsson och de andra LO-topparna.
I två meningar vräks idén om den tredje vägen, den nya mitten och allt som socialdemokratisk anpassning till mittenväljare har kallats över bord. Nu ska högerpopulism, osund nationalism och främlingsfientlighet mötas med riktig politik för att bekämpa klassamhället. Det är i alla fall LO:s linje.
Klassamhällets geografi
Det gäller inte bara löner och arbetsvillkor, utan också klassamhällets geografi där förorter och landsbygden förlorat. Det handlar om kvinnor som tjänar mindre än män och om människor som diskrimineras på grund av sitt ursprung.
LO-ledningens fyra punkter bjuder väl inte på några överraskningar.
Skolan ska ge alla elever de kunskaper de har rätt till. Växande skillnader mellan elever från olika samhällsklasser är ett grundproblem, för skolan och för samhället. Och det lär inte försvinna så länge skolföretag maximerar sin vinst och skolvalsystemet driver på segregationen.
Reglerad ordning
LO säger sig vilja ha en reglerad - och solidarisk - invandringspolitik. Enligt LO betyder det en striktare ordning för arbetskraftsinvandring, men faktiskt också att systemet med tillfälliga uppehållstillstånd för de som får asyl avvecklas. Då kan familjer återförenas, och tillfälliga uppehållstillstånd hindrar integrationen och driver fram lönedumpning.
Att invandringspolitiken måste byggas på ovillkorlig respekt för asylrätten är kanske självklart, men LO-ledningen borde ha skrivit ut det.
LO vill ha ut mer av arbetsmarknadspolitiken. Mer Kunskapslyft, mer yrkesutbildning och en arbetsförmedling som arbetar med de förutsättningar som finns på orten.
Fördela rikedom
Till sist dammar LO-ledningen av tanken att politik ska fördela rikedom. Högre skatt på arbetsfria inkomster och lägre skatt på arbete. Höjda barnbidrag och ett pensionssystem som garanterar tryggheten finns också på LO-ledningens önskelista.
Det är inga nya ståndpunkter, men tillsammans blir de ett stridsrop i den interna debatten om vilken väg socialdemokratin ska välja. Ett rop till Magdalena Andersson och till Stefan Löfven.
Tio miljarder till kommunerna är utmärkt politik, men de löser inte förtroendekrisen för välfärden och de välter inget klassamhälle.
Och någonstans är det ju det som är arbetarrörelsens uppdrag.