Går det att förlåta en så misslyckad politik?
Barn skjuter på barn med automatvapen
Den senaste som sköts ihjäl var en man i 30-årsåldern i Fittja, i Botkyrka kommun. Det var den 21 mars. Tre personer har häktats, enligt polisen är de tonåringar.
Enligt uppgifter i media dödades han på en restaurang. Vapnet var en automatkarbin, ett militärt vapen som blivit populärt bland svenska gangsters.
Enlig SVT:s statistik har det i skrivande stund skjutits 11 gånger under mars månad. När denna text publiceras kan det mycket väl vara ännu fler.
Statistiken för sprängningar är lika skrämmande. Den senaste var 25 mars i Norrköping. Dessförinnan i Mjölby 23 mars och Åkersberga den 19 mars.
Samhället har uppenbarlighen tappat kontrollen.
Regeringens svar, både den förra och nuvarande, har framförallt varit mer av hårda tag, nya lagar och fler poliser. Resultatet är inte helt imponerande.
Ingen föds som kriminell. Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn att spränga ett trapphus
SVT har samlat en stor mängd data över de enskilda händelserna på sin hemsida. Det som slår mig när jag bläddrar bakåt i tiden är hur lite jag minns. Ortsnamnen virvlar förbi, Skärholmen, Gullvik, Gamlegården, Bredäng, Tensta, Gribbylund, Hageby, Årby.
Det var platserna där det sköts i mars, alltså. Det sprängdes ungefär lika mycket.
Våldet blir även grövre. Vapnen blir större och det används mer sprängmedel. I januari sprängdes det tre bomber inom loppet av en vecka i Hisings Backa, Mölndal och Önnered.
– De här sprängladdningarna har varit lite kraftfullare, sa Christian Nylén, lokalpolisområdeschef Storgöteborg Syd, till SVT.
Det är ett mönster som verkar gå igen. Ett annat är att gärningsmännen ofta är väldigt unga. Efter ett sprängattentat i Farsta i början av mars, där 12 personer fick föras till sjukhus, greps en minderårig person misstänkt för allmänfarlig ödeläggelse. Personen omhändertogs av socialtjänsten.
Jag vet inte om någon ens minns denna nyhet längre, den försvann fort från rubrikerna. Men bara som en påminnelse är allmänfarlig ödeläggelse ett av de brott som, om det är grovt, kan leda till livstids fängelse i Sverige.
Situationen är faktiskt absurd. Minderåriga ska sparka fotboll och möjligen tjuvröka – inte spränga hus.
Justitieminister Gunnar Strömmer lägger pannan i allt djupare veck inför utvecklingen. Men politiken tycks fungera ungefär lika dåligt som för den förra regeringen.
Dessutom verkar nyrekryteringen till gängen bara fortsätta. Unga killar och tjejer dras in i miljöer som mest av allt påminner om en slags illegala företagskoncerner. Något ”dotterbolag” sysslar med knark, ett annat med arbetslivskriminalitet och människosmuggling medan ett tredje fifflar med assistansersättningar.
Ibland blir det lyteskomik av alltihop. Nyligen avslöjades att ett bolag kopplat till en nyckelperson inom Södertäljenätverket äger Södertälje tingsrätt.
Går ju bra det här.
Kanske är inte bara hårdare tag, fler fängelser och mer övervakning lösningen? Kanske har kriminaliteten något att göra med djupare sociala strukturer?
Jag förstår att frågorna låter dumma. Retoriska. Alla vet ju att det är så. Ingen föds som kriminell. Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn att spränga ett trapphus.
Men den politik som bedrivs just nu, och tyvärr sedan länge, verkar helt bortse från detta.
Skolan befinner sig just nu i kris. Inflationen har slagit brutalt mot många kommuners ekonomi och när det ska sparas så är det alltid de barn som har störst behov av stöd som kommer i kläm.
Och om man förstör deras uppväxt, för det är exakt vad det handlar om, vad tror man händer i framtiden? Vilka dörrar tror man ska stå öppna?
Sveriges skolsystem är unikt på så sätt att det aktivt ökar segregationen i samhället. Barn med svenska som modersmål och föräldrar med högre utbildning kan välja bort klasskamrater med sämre förutsättningar.
Detta är ingen bieffekt av marknadsskolan – utan själva affärsidén.
Politikerna är naturligtvis inte blinda inför konsekvenserna av detta. De vet att stora grupper aldrig får chansen. Men de struntar i det. Sittande skolminister Lotta Edholm (L) är till och med en tidigare lobbyist för de intressen som tjänar pengar på systemet.
Även socialtjänsten befinner sig i kris. Enligt en undersökning från fackförbundet Vision i september förra året svarade 77 procent av landets socialchefer att de har problem att rekrytera personal.
– För att åtgärda den kris som socialtjänsten befinner sig i krävs resurser och mandat. Det handlar bland annat om att regeringen behöver höja statsbidragen tillräckligt mycket, sa Visions ordförande Veronica Magnusson.
Det gjorde inte regeringen och nu är problemen ännu värre.
När socialtjänsten inte får de resurser som krävs så är det återigen de med störst behov som drabbas. Vissa saker är lagreglerade och kan inte tas bort när politikerna vill spara. Det som brukar försvinna är det förbyggande arbete, det uppsökande.
Kvar blir brandkårsutryckningar. Och växande ärendehögar tills socialsekreterarna bränt ut sig. Sedan får ingen någon hjälp.
Precis som på skolans område vet politikerna detta. Med berått mod låter regeringen de allra mest utsatta och sårbara ta smällen. För att i nästa andetag låtsas att anonyma vittnen, nya fängelser och visitationszoner är lösningen på kriminaliteten.
Går det att förlåta en så misslyckad politik?
Det enda som strömmar ur kanslihuset är ju populism. På pressträff efter pressträff, i rynkad panna efter rynkad panna. Men en politik som inte gör något åt nyrekryteringen och den sociala situation som driver den kan inte fungera.
När barn skjuter på barn med automatkarbiner måste vi ta vapnen ifrån dem. Men vi måste också våga fråga oss själva varför de skjuter.