Annie Lööf får inte sänka några löner
Annie Lööf tillhör landets mest välavlönade politiker. Hennes parti - landets rikaste - betalar varje månad ut ett rejält tillägg på riksdagsarvodet.
Det kan vara därför sänkta lägstalöner var hennes första tanke när hon under Centerns kommundagar gjorde come back i rikspolitiken. Centerledaren vill att arbetsmarknadens parter, alltså fack och arbetsgivare, ska enas om massiva lönesänkningar för flyktingar utan utbildning.
Annie Lööf har inte förändrats av barnledigheten. Hon är fortfarande den politiker som mest oförskräckt driver tanken att Sverige skulle vara ett bättre land om vi hade fler arbetande fattiga.
Och nu kliver hon rakt in i avtalsrörelsen.
Ineffektivt
Det finns rader av invändningar mot Lööfs recept. Låt oss ta de viktigaste.
Centerns lönesänkningsstrategi fungerar dåligt, och det kan vi faktiskt veta. Rabatten på arbetsgivaravgiften för unga blev ett dyrt, ineffektivt och krångligt sätt att gynna företag som i alla fall skulle ha anställt unga.
Dessutom kan den som i dag går in på Arbetsförmedlingens hemsida hittar en hel lista på stöd som en arbetsgivare kan få för att anställa. Det finns bidrag för långtidsarbetslösa, oerfarna, nyanlända och funktionsnedsatta.
Till skillnad från sänkta arbetsgivaravgifter för unga eller breda branschsubventioner går de där stöden faktiskt till personer som behöver hjälp att få ett jobb. Men inte ens de riktade bidragen hjälper.
Lägre löner för alla
Medan bristen på utbildad och erfaren personal blir allt större är arbetslösheten fortfarande lika hög bland de som står långt från arbetsmarknaden, trots alla stödsystem som faktiskt gör det billigare att anställa.
En riktad lönesänkning enligt centermodellen skulle inte ha större effekt på arbetslösheten.
Däremot skulle den så småningom pressa ner lönerna för oss alla. Det är så arbetsmarknaden fungerar, särskilt i branscher som kräver mycket arbetskraft. En arbetsgivare som betalar mer än sina konkurrenter kan helt enkelt inte konkurrera.
Kanske gäller det inte partier, som ju Lööf har störst erfarenhet av.
Håll politiker borta
Just nu pågår avtalsförhandlingar för nästa alla löntagare i Sverige. Fack och arbetsgivare försöker komma överens. Det handlar om olika intressen, förhållandet mellan branscher och om vilka grupper som ska prioriteras.
Självklart är det tufft, det ska det vara. Och resultatet, kompromissen, kan skapa både otålighet och besvikelse. Men att ändå nå en lösning är ett ansvar som arbetsmarknadens parter kommer att klara, utan politiska pekpinnar eller diktat.
I grunden är det precis det vi brukar kalla den svenska modellen.
Annie Lööfs inhopp i lönediskussionen borde vara en påminnelse - inte minst för fackliga aktivister - om hur viktigt det är att vårda modellen och hålla politiker utanför lönebildningen.