Strejkledaren tar ton i tyst callcenter-värld
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-01
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I svalget mellan biblioteket och hotell Alfred Nobel brukar Karlskoga ta emot sina guldhjältar, Anna Lindberg, Bengt Åke Gustafsson och Agneta Andersson. Nu går en isig vind över torget – och genom den avtalsrörelse som ännu ingen pratar om.
–?Om jag får önska något? Det är att våra lägsta löner höjs. Nu har en 20-åring 13?600 kronor som lägst och en 24-åring 15?020, säger Anders Karlsson.
Han är klubbordförande för nära 600 anställda vid Transcoms callcenter i Karlskoga. En ung och tuff bransch som slåss mot konkurrenter världen över. Genomsnittsåldern för de anställda är 28 år. Transcom som ägs av Christina Stenbecks Kinnevik finns i 28 länder och har 12?000 anställda.
– Det enda vi kan konkurrera med är låga löner, kunskap och effektivitet, säger han.
Helst ska ett telefonsamtal inte vara längre än 4,5 minuter. För den som klarar runt 70 samtal om dagen kan en premie på 4?400 kronor i månaden ticka ut.
Själv började Anders Karlsson 1999 som 22-åring och nyutbildad maskinförare. Något sådant jobb fanns inte att få. Det blev callcenter. Tillfälligt var det tänkt. Men Anders har stannat i ett gäng där gemenskapen är stor och jobbet erbjuder de färskaste datakunskaper.
–?Vi måste kunna mycket om alla tjänster vi erbjuder. Varje dag måste du ägna minst en kvart till att ladda med nya kunskaper för att vara trovärdig i telefon.
Anders Karlsson ser utvecklingsmöjligheter.
– Vi är ju i den framtidsbransch som ska ge jobb när och om industrin krymper, säger han.
Så är det i Karlskoga. När försvars- och vapenindustrin sviktar tar teknik- och informationssamhället över. För 30 år sedan jobbade 10?000 vid Bofors. Nu finns 1?700 kvar. I en stad som planerades för 70?000 invånare bor 30?000. I Baggängen, ett av de alltmer tomma bostadsområdena, flyttade Transcom in, erbjöd både jobb och att rädda folkhemmets 1960- och 1970-talshus från rivning.
–?Här finns en stark känsla för orten, för natur, idrott och musik. För de unga som inte vill flytta har Transcom blivit ett alternativ.
Anders Karlsson blev riksbekant som den unge strejkledaren när han?–?före Vaxholmskonflikten?–?klättrade upp på Transcoms tak för att i en tidigare tyst bransch ta strid för kollektivavtalet. Företaget ville säga upp avtalet och välja billigare pensions- och försäkringslösningar.
–?Det var dags att sätta ned foten, säger han.
Uppställningen bland medlemmarna var stark. Nu är 85 procent av de anställda här med i facket, mot 30 procent bland Stockholms unga.
–?I dag ifrågasätter inte företaget kollektivavtalet. Tvärtom arbetar vi gemensamt för att komma framåt.
Inför årets tuffa avtalsrörelse har alla klubbar vid Transcom jobbat för att utveckla lönesystemet. HTF:s krav är en lönepott på 4,5 procent och att alla garanteras 550 kronor i löneökning. Arbetsgivarnas förhandlare har sagt nej.
–?Jag skulle vilja gå vidare, använda Transcoms vinster till lön och kompetensutveckling. Den premielön vi har i ?dag måste mjukas upp och bli mer mänsklig.