Facken måste ta strid för avtalen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

På Svenskt Näringsliv talar chefen för arbetsmarknadsfrågor, Jan-Peter Duker, om övervåld och facklig stridslystnad. Organisationen driver sedan något år tillbaka en kampanj för att fackliga sympatiåtgärder ska förbjudas och för att stridsåtgärders proportionalitet ska kunna prövas i domstol.

I politiken stämmer direktörernas lydigaste hejarklack, den nya marknadsliberala centern, in med rop om ”maffiametoder” och på borgerliga ledarsidor attackeras ”fackets makt”.

En stridszon

Det är lätt att få intrycket att den svenska arbetsmarknaden förvandlats till en stridszon. En bild som möjligen förstärks av den uppmärksammade konflikten vid restaurangen Wild’n Fresh i Göteborg.

Medlingsinstitutet, den myndighet till vilken arbetsmarknadskonflikter anmäls, har verkligen kunnat konstatera ett ökat antal hot om blockad. Hittills i år har institutet räknat till 135 varsel, dubbelt så många som förra året.

Direktörernas bild av en militant fackföreningsrörelse ser ut att få stöd.

Osäkra jobb ökar

Ändå avslöjar siffrorna egentligen motsatsen. Med nästan en miljon arbetsplatser är 135 varsel en mycket låg siffra. Sverige präglas av arbetsfred, kanske till och med alltför mycket arbetsfred.

Samtidigt utmanas kollektivavtalens ställning av utvecklingen på arbetsmarknaden.

De osäkra anställningarna ökar stadigt. Över en halv miljon människor, de flesta unga kvinnor, har tillfälliga jobb. Hur stora möjligheter att hävda sin rätt har den som bara får möjlighet att jobba när chefen ringer?

Stora sektorer, som privata byggtjänster, befinner sig i praktiken utanför kollektivavtalen.

Konkurrensen från uthyrningsföretag pressar lönerna, inte minst om de uthyrda arbetarna kommer från låglöneländer. Lägg dessutom till sänkningen av a-kassan och den nya regeringens planer på att ta bort begränsningarna för F-skattsedel och arbetskraftsinvandring så är det inte svårt att inse att löntagarnas villkor hårdnar.

När arbetsgivarorganisationerna dessutom tar ställning för företag som ställer sig utanför organisationen – och kollektivavtalssystemet – blir det på facket som ansvaret att värna avtalen vilar.

Fler konflikter

Sannolikt kommer det att leda till fler varsel och möjligen också fler konflikter. Inte därför att konflikten skulle vara ett ändamål i sig, utan därför att det ibland är den enda vägen till ett avtal.

Samtidigt avslöjar debatten efter de senaste årens konflikter att de fackliga organisationerna måste utveckla både sina argument och sina metoder. Ytterst vilar den fackliga styrkan varken på blockadvakter eller sympatiåtgärder, utan på ett starkt engagemang bland medlemmarna och kunskap hos allmänheten.

IP