Ulf Kristersson verkar lite rädd för Jomshof
Solkysst och handlingsförlamad inför koranbränningarna
Ulf Kristersson såg solkysst ut när han gled in på förmiddagens pressträff tillsammans med justitieminister Gunnar Strömmer. Statsministern gav först en kort sammanfattning av omvärldsläget. Sedan berättade han hur duktiga alla ministrar, inklusive han själv, har varit.
Huruvida Ulf Kristerssons frånvaro i debatten beror på att han har legat taktiskt lågt eller varit på semester kommer vi nog aldrig för veta. Det enda vi vet är att nu är det första augusti och statsministern är tillbaka. För Sverige är sårbart och numera ett prioriterat mål för terrordåd enligt Säkerhetspolisen, istället för ett ”legitimt”.
Lösningen enligt regeringen? Utredningar om ordningslagen, samt att förstärka de åtgärder som redan finns på plats. Mer kroppsvisitation, fler gränskontroller. Några fler kameror.
Kallt huvud
Sedan satte statsministern på sig en allvarlig min. Han sa, precis som när Paludan brände koraner i januari, att man nu ska hålla huvudet kallt. Men det krävdes att journalisterna tog upp den bakomliggande frågan till Sveriges säkerhetskris: Sverigedemokraterna.
Det högerextrema samarbetspartiet som trissat upp säkerhetsläget och uppmuntrat till sagda koranbränningar sedan påskupploppen. Givetvis har det här inte gått omvärlden obemärkt förbi, särskilt med tanke på att SD har stort inflytande över regeringens politik.
Så vad tänker egentligen statsministern om att justitieutskottets ordförande, Richard Jomshof (SD), i detta säkerhetsläge inte visar hänsyn till de religiösa grupper som känner sig attackerade? Och att Jomshof kallar profeten Muhammed för massmördare och slavdrivare?
Ryggradslöst
Kristersson svarade med att han tycker att Jomshof borde besinna sig, men att vi har yttrandefrihet i Sverige. Man får uttrycka sig om man vill. Sedan la han till att han som statsminister inte ska lägga sig i vem Riksdagen väljer till utskottsordförande.
Som att statsministern Ulf Kristerssons händer var låsta. Förlåt, men kan någon påminna Kristersson om att han, åtminstone på pappret, leder Sverige?
Det är inte omöjligt för Kristersson att kräva ett möte med Jimmie Åkesson (SD). Eller ha krismöte med regeringen. Det är inte omöjligt för Kristersson att säga att Jomshofs uttalande äventyrar regeringssamarbetet, för SD:s ingrodda hat mot muslimer äventyrar Sveriges säkerhet. Men det enda Kristersson har att säga är att sverigedemokraterna ska ”besinna sig”.
Det hela är ryggradslöst.