Samhället sviker hederns offer

Under ett år ska 19-åringen ha ­hotats och förföljts av den egna familjen. I måndags hittades hon död i sin lägenhet på Kapell­vägen i nordvästra Landskrona, knivskuren till döds. Utanför bostaden påträffar man en 16-årig pojke – enligt ­polisen en närstående – som uppträder förvirrat. Han anhålls ­under natten, skäligen misstänkt för mord.

FN bedömer att det begås runt 5 000 ­hedersmord varje år i världen. Enligt en undersökning från Stockholms universitet är runt 100 000 unga tjejer i Sverige i olika grad kontrollerade av sina ­familjer.

19-åringen i Landskrona var i kontakt med Tänk om, en förening som arbetar mot hedersvåld. Föreningen riktar skarp kritik mot socialtjänsten för att inte ha tagit hotbilden mot kvinnan på allvar. Det är uppenbart att svenska kommuner inte har tillräckligt med kunskap för att hantera och bemöta ­utsatta för hedersbrott.

Trots att det är tio år sedan Fadime ­Sahindal mördades finns det en beröringsskräck inför hedersvåldet, en ­ovilja att ta det på allvar.

Kanske av missriktad välvilja, kanske av rädsla för att gå främlingsfientligas ärenden. Resultatet är att vi gång efter gång sviker dem som levt under förtryck av sina familjer.

I mars vann systerjouren Somaya ­Aftonbladets jämställdhetspris, Årets Wendela. Somaya stöttar kvinnor som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Jouren vill att hedersbrott ska få en egen brottsrubricering, för att lättare komma åt kränkningar och hot som sker i hederns namn.

I en ny rapport konstaterar Brotts­förebyggande rådet, Brå, att polisen ­inte gör tillräckligt för att utreda hedersrelaterat våld. Brå föreslår att det bildas en nationell resursgrupp som ansvarar för att kunskap och erfarenhet av heders­relaterad brottslighet når ut i polis­organisationen.

Vi borde lyssna på Brå och Somaya. Det handlar om att skapa ett Sverige där alla har rätt till sitt liv.

Följ ämnen i artikeln