Bildt gjorde ett lovvärt försök
I söndags bloggade utrikesminister Carl Bildt. Han räknade upp angelägna frågor som skulle dryftas på EU:s utrikesministermöte i Bryssel.
”Situationen i Mellersta Östern där många med oss nu tycker att det behövs en tydlig europeisk röst för att kunna förhindra att situationen försämras ytterligare – och för att möjligen kunna skapa en situation där framsteg faktiskt blir möjliga”, skrev han.
Carl Bildt gjorde ett lovvärt försök. Han ville få EU att deklarera att Israels pågående annektering av Jerusalem är oacceptabel och att staden ska vara en delad huvudstad för två stater.
I sak är det inget nytt. EU bekänner sig till 1967 års gränser där östra Jerusalem är och förblir palestinskt. Men i det läge som Mellanösternkrisen befinner sig behövs en tydlig markering.
Israels regering kallade det svenska initiativet extremt och något som absolut skulle stoppas. Premiärminister Netanyahu ringde runt till EU:s medlemsländer och sa att om resolutionen om Jerusalem antas kan EU aldrig få någon roll i fredsprocessen.
Hot lönar sig visst. Utrikesministrarnas resolution blev urvattnad. I stället för att säga att östra Jerusalem bör bli huvudstad i en framtida palestinsk stat säger EU nu att ”genom förhandlingar måste en väg skapas för att avgöra Jerusalems status som framtida huvudstad för två stater”.
Israelerna uppvisar nöjda miner.
”Balanserade röster har segrat framför det extrema svenska ordförandeskapet”, konstaterar man.
Ändå måste EU-resolutionen i sin helhet betecknas som en kritik mot Israels agerande. EU:s 27-medlemsländer betonar vikten av en fri och självständig palestinsk stat, att bosättningarna och murbygget på palestinsk mark upphör och att 1967 års gränser gäller också för Jerusalem. Tyvärr tar de inte upp den folkrättsliga kritiken mot Israels krig i Gaza. Bildt borde ha drivit Goldstonerapporten i EU.
Inför mötet i Bryssel uttalade en grupp brittiska parlamentariker sitt stöd för det svenska förslaget.
Prominenta europeiska ledare som Chris Patten, Erkki Tuomioja, Peter Sutherland, Massimo dAlema, Mary Robinson, Lionel Jospin och Romano Prodi skrev ett öppet brev till EU:s utrikesministrar i samma ärende.
Det är trots allt hoppfullt.
Israels aggressiva hållning kan och får inte löna sig i längden.