Youtube tar oss mot en bättre demokrati
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-25
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Skulle du arbeta som president om du bara fick den lagstadgade minimilönen? Vem var din bästa lärare? Hur känns det att inte ses som tillräckligt kvinnlig eller tillräckligt svart?
Frågorna som demokraternas presidentkandidater fick svara på under CNN:s Youtube-debatt skilde sig från de frågor som brukar besvaras i amerikanska tevedebatter.
Över 2 000 frågor hade skickats in av amerikanska väljare via videosajten Youtube. De raka frågorna fick kanske inte alltid lika raka svar. Ändå talar amerikanska medier om debatten som en succé. Om ett nytt tonläge som kan locka yngre väljare och en ny möjlighet för amerikaner att kommunicera direkt med makthavare.
Mitt första journalistjobb, på SVT-programmet Debatt våren 2001, innehöll bland annat arbetsuppgiften att sålla bland de sms som tittare skickade. Det var första gången tekniken prövades av SVT och jag satt i kontrollrummet under direktsändning och försökte hitta vettiga och lagom korta sms att rulla ut i rutan. Någon gång under varje sändning tittade redaktören upp bakom sin dator och bad om ett sms som kunde användas som fråga i programmet.
– Eh, jag har en här som tycker att det är en mänsklig rättighet att skjuta varg, kunde svaret bli.
Är detta två exempel på direktkontakt mellan medborgare och makthavare? Nja. I båda fallen finns en redaktion som väljer vilka frågor som ska släppas igenom. Till den amerikanska Youtube-debatten hade över 2 000 frågor skickats in. 30 av dem besvarades av demokraternas kandidater. Under den första vår som Debatt sändes i SVT skickade tittare in över 100 000 sms. Bara några hundra släpptes igenom och inte fler än en handfull plockades upp i sändning av programledarna.
Uppenbarligen längtar många politiker också efter en mer direkt kommunikation med sina väljare. När SVT24 startade sina sändningar från riksdagen talade journalisten Erik Fichtelius om behovet av ofiltrerad politik. Makthavarna måste få prata med väljarna utan att journalister tolkar och värderar. Nu lägger socialdemokraterna ut intervjuer och tal på Youtube och utrikesministern kommenterar världen på sin blogg.
I ovanstående fall handlar det mest om envägskommunikation. Det är inte förrän Carl Bildt börjar bemöta alla dem som skriver kommentarer på hans blogg som man kan tala om dialog. Å andra sidan, den som suttit på seminarier i någon ABF-lokal i Sverige vet att det även där ofta handlar om envägskommunikation. Vi åhörare kommer många gånger för att konsumera föredrag snarare än att själva diskutera politik.
Sms-frågor, videoklipp och bloggar kommer aldrig att kunna ersätta det direkta mötet mellan folkvalda och väljare. Men som komplement till traditionella medier kan de fördjupa, och kanske förbättra, demokratin.