Hemligstämplar vi väntar på
Det sista konstitutionsutskottets ledamöter gjorde innan de lämnade riksdagen för julfirande var antagligen att larma rummet med de hemliga handlingarna. Där förvaras – i alla fall delar av – sanningen om planerna på den saudiska vapenfabriken.
Den affären är bara ett exempel på hur regeringen allt oftare plockar fram hemligstämpeln. Konstitutionsutskottet har just nu tre ärenden på granskning. Det handlar för utom vapenfabriken också om hemligstämpeln på Säpos bokföring efter den beryktade Bondfesten och Annie Lööf, som fick rätta till sina krogkvitton innan de lämnades ut.
Började ställa frågor
Hemlighetsmakeriet är knappast någon tillfällighet. Sedan den nya offentlighets- och sekretesslagen infördes 2009 har den ändrats 69 gånger. Oskyldiga förändringar många gånger, men varje gång har öppenheten blivit lite mindre.
Allt hade kanske ändå kunnat fungera, om det inte varit för ett annat dokument, också det hemligt tills Aftonbladets ledarsida för ett år sedan började ställa frågor. Per Schlingmanns utredning om hur regeringskansliets "kommunikationverksamhet" skulle samordnas.
Den handlade nämligen om hur i grunden opolitiska regeringstjänstemän skulle inordnas i ett politiskt budskap under sträng kontroll av statsrådsberedningen.
Obehagliga skandaler
Här öppnas helt nya möjligheter att använda hemligstämpeln. Det handlar ju nämligen inte bara om att skydda rikets säkerhet eller enskildas integritet. En ordentlig sekretessprövning kan också – som fallet Annie Lööf visat – vara riktigt användbar när det gäller att städa undan obehagliga skandaler.
Vi har helt enkelt inte sett mer än början av hemligstämpelns nya roll i svensk politik, men ledarsidan kan redan nu berätta vad ministrarna i framtiden kommer att undanhålla oss medborgare.