Pressfriheten får inte tas för given
Under 2012 har 37 journalister dödats, 155 journalister sitter fängslade. Tre medieassistenter har dödats. Över 130 bloggare och twittrare sitter fängslade.
Siffrorna kommer från Reportrar utan gränsers pressfrihetsbarometer och det finns anledning att uppmärksamma dem i dessa dagar. Martin Schibbye och Johan Persson är på väg hem till Sverige. De försökte berätta om situationen i ett område som mäktiga män inte vill höra talas om.
Nu kan vi smickra oss med att säga att här är press- och yttrandefriheten allt den inte är i Etiopien. Och visst, vi bor i en del av världen där pressfriheten synes sitta ohotad. Vi är unika och tillhör de 17 procent av världens befolkning som har rätt att uttrycka sig fritt.
Men det finns oroväckande signaler på att något håller på att hända, även i vår närhet.
Enligt en rapport från Europarådet hotas mediefriheten även i Europa. På tre år har minst 17 journalister på kontinenten dödats eller kidnappats. Attacker mot redaktioner, juridiska förföljelser, statlig styrning, politiska och kommersiella ingrepp blir allt vanligare. Och enligt den rankning som Reportrar utan gränser sammanställer har det genomsnittliga värdet för pressfriheten i Europa sjunkit stadigt under tio år.
Mediekoncentration, bristande källskydd och tilltagande självcensur är något även den svenska mediebranschen brottas med.
Nu när Schibbye och Persson är på väg hem blir vi påminda om hur viktigt det är att journalister kan rapportera, särskilt om det makthavarna inte vill att vi ska få veta.
Situationen är förstås mycket värre på många andra håll i världen, men vi måste värna vår pressfrihet och inte ta den för given.