Då passar det att tala om den svenska modellen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Electrolux fortsätter strategin att flytta ut tillverkningen till länder med lägre löner. Senast handlade det om småländska Västervik, nu är det franska Reims tur.

Att lägga ner spisfabriken i Reims kommer dock att bli en dyrare historia än att lämna Västervik. Avecklingskostnaderna räknat per anställd är tre gånger så höga som i Sverige.

I samband med andra företagsnedläggningar har det diskuterats om det är för billigt att avskeda i Sverige. Den diskussionen kommer att ta ny fart nu, i synnerhet som Electrolux varit ovilliga att ta ansvar för sina anställda i Västervik. Det skulle ha kostat företaget 240 miljoner att hålla sig till den svenska normen vid stora strukturförändringar. Electrolux gick med på en tredjedel av den summan.

”Samhällets ansvar” tycks ha varit det svar Metall fick när de till exempel ställde krav på avtalspension för anställda över 58 år.

Nu försvarar Electrolux pr-avdelning den svenska modellen.

–?Jag tror att det system vi har i Sverige faktiskt har möjlighet att skapa betydligt fler nya jobb än vad det till exempel gör i Frankrike, sa presschefen Jacob Broberg i går i Ekot.

Det är konstigt att svenska direktörer talar väl om den svenska modellen precis när de avskedar folk.

Det har varit tungt för svensk fackföreningsrörelse. Först missförhållandena i Metalls avdelning 112 och sedan lägenhets- och fritidshusaffärerna i Stockholm. Några datjor vid Svarta havet har det inte handlat om, men en stuga i Nacka är inte fy skam det heller.

–?Jag har varit oerhört förbannad, sa Metallordföranden Göran Johnsson i går i Svenska Dagbladet.

Det är skönt att entusiasmen för traditionell facklig kamp finns kvar, i alla fall på sina håll.

–?Med största möjliga sannolikhet ställer vi upp, sa Elektrikerförbundets förhandlingschef Ronny Wenngren till tidningen Byggnadsarbetaren redan innan han sett begäran om sympatiåtgärder mot det lettiska företag som vägrat teckna kollektivavtal för sina anställda i Vaxholm.

”Med största möjliga sannolikhet”. På torsdag inleds blockaden. När det drar ihop sig till konflikt kan vi lita på elektrikerna. Det känns tryggt.

USA:s avgående utrikesminister Colin Powell besökte i veckan Mellanöstern. Som en sista insats har han försökt blåsa liv i den avsomnade fredsprocessen. Powell lyckades utverka ett löfte från israelerna om att inte störa det palestinska valet den 9 januari.

Vad det betyder i praktiken återstår dock att se. Att palestinierna tvingas rösta under mynningarna på israeliska automatvapen är sannolikt inte förhandlingsbart. Inte heller lär de israeliska myndigheterna gå med på att släppa en av huvudkandidaterna, Fatahledaren Marwan Barghuti som i går meddelade att han ställer upp i valet. Barghuti avtjänar för dagen fem gånger livstid plus 40 år i israeliskt fängelse, men skulle ändå kunna bli vald.

Israelerna, som gärna målade ut den levande Arafat som hindret för fred, kan få än svårare att hantera hans arv.

Fotbollsallsvenskan fortsätter, men inte på planen. I veckan lämnade Örebro in det formella överklagandet av beslutet att tvångsnedflytta klubben på grund av dålig ekonomi.

Hoppet lever i Örebro, men annars är det svårt att hitta någon som tror på ett ändrat beslut. Trist är historien i alla fall. Fotboll borde avgöras på planen, inte i en appelationsnämnd på förbundet.

Det hjälper inte att kunna se fram emot derbymatcherna mot Degerfors.

Ingvar Persson