Ta ett EMU-helvete i taget
Vem kan med säkerhet avgöra när Sverige är moget att skrota kronan och bli euroland?
På måndag ska den socialdemokratiska partistyrelsen försöka. Statsminister Göran Persson har sagt att han bedömer att villkoren som s-kongressen ställde är uppfyllda: att den svenska konjunkturen ska ligga i fas med euroländernas och lönebildningen vara stabil i nivå med EU:s.
Många håller med. Men tvivlarna har fått nya argument av Kommunal som just sagt upp löneavtalet och skapat oro för en ny lönespiral.
Jag tillhör tvivlarna på lönebildningen. Jag minns 1980-talet alltför väl och de dramatiska höstveckorna 1992 när kronan föll. Innan dess hade valutan strömmat ur landet, statsminister Carl Bildt kallat in oppositionsledaren Ingvar Carlsson till stöd och Riksbanken höjt räntan ända till 500 procent i en fåfäng kamp. Inget hjälpte. Kronan föll och växelkursen släpptes fri.
Sammanbrottet föregicks av ett 80-tal där ekonomin gång på gång körde i diket genom för höga löneökningar, stigande inflation, skenande priser, höjda räntor, växande arbetslöshet och devalveringar. Nu ska vi på nytt gå in i en fast växelkurs. Ska vi köra i diket igen?
Med euro behövs en ny lönepolis i stället för Riksbanken och nya konjunkturregulatorer som både kan ge gas och fungera stötdämpare när Sverige skakas av ekonomiska chocker. EMU-utredningen var faktiskt enig om just den saken, att Sverige behöver ökad stabilitet, större överskott i statsbudgeten än dagens 2 procent så att finanspolitiken har muskler när konjunkturen sviktar.
Det räcker inte, tycker LO. Överskottet måste vara över 3 procent och en del avsättas i buffertfonder som räddar sysselsättningen om det blir kris. Wanja Lundby-Wedin ser inte villkoren som uppfyllda – tvärt emot statsministern och partiordföranden. På måndag möts de i partistyrelsen. Göran Persson vet att utan ett ja från LO blir det svårt, omöjligt, att vinna en majoritet för ja.
När Persson hävdar att partiets villkor är uppfyllda resonerar han om att utvecklingen av ekonomin och lönebildningen är i fas så att vi är mogna att ta ett beslut, gå till folkomröstning.
LO på sin kant kräver en modell för hur problemen med fast växelkurs ska hanteras när vi väl är inne i eurosystemet. Arbetslösheten får inte bli den buffert som får ta smällarna varje gång svensk ekonomi hamnar i otakt med EU:s. Annars får Metalls medlemmar alltid ta första smällen. Sedan drabbar arbetslösheten Kommunal och hela den offentliga sektorns anställda.
Statsministern ska också snart kalla till partiledaröverläggningar. Oppositionen från vänster till höger kräver otåligt ett datum för folkomröstningen. Och alla måste enas, från moderaterna till LO, om datum och villkor och vad som ska stå på ja-röstsedeln. Det blir inte lätt.
Det blir nog inget beslut i partistyrelsen på måndag. Kanske inte ens i förtroenderådet den 16 november. När eld och vatten ska förenas krävs både tid och maximal handlingsfrihet.
Göran Persson får göra som vice riksbankschefen Villy Bergström brukar säga, ”ta ett helvete i taget”.