Kör över S-ledningen om föräldraförsäkringen
I dag möter Stefan Löfven sin första partikongress som partiordförande. Han gör det med opinionssiffrorna i ryggen och 2011 års annus horribilis i färskt minne hos kongressombuden. De vill nog gärna ge honom en bra start, och ett starkt mandat.
Det brukar sägas att en socialdemokratisk partiledare bara tål en förlust på en kongress utan att försvagas.
Den fråga partiledningen bäddat för att förlora är den om en 90-dagarsgaranti för unga arbetslösa. Det är en perfekt fråga: sätter fokus på jobben, på framtiden, är en profilfråga för SSU.
Men här är ett förslag till kongressombuden: ta intryck av LO:s uppgörelse i går och kör över Stefan Löfven om föräldraförsäkringen också. För barnens skull, och för jämställdheten.
Det tål Löfven, och det behöver Sverige.
Svensk jämställdhets- och familjepolitik har byggt Sverige starkt. Föräldraförsäkring och förskola gjorde att kvinnorna kunde jobba och vi fick råd med välfärdsstaten.
Nu står jämställdheten, minst sagt, och stampar. I toppolitiken, liksom i näringslivet, dominerar männen.
I arbetslivet får kvinnor stå tillbaka. De får de lägsta lönerna, de sämsta arbetstiderna, de sämsta karriärmöjligheterna.
Vi brukade vara världens mest jämställda land. Nu ligger vi på 25:e plats i världen när det gäller kvinnliga chefer.
Man kan bli galen för mindre. Och orolig.
I det ”framtidskontrakt” som lagts fram för kongressen slås det fast att ett av partiets viktigaste mål är ett jämställt arbetsliv. Det faktum att kvinnor tar ut merparten av föräldraförsäkringen sägs vara grundläggande för att kvinnor halkar efter.
Det är sant. Dagens ojämna uttag av föräldraförsäkringen gör att arbetsgivarna utgår från att kvinnor kommer att vara hemma länge. Även de som väljer att inte vara det får lägre lön, och sämre karriärmöjligheter. Männen drabbas också. De förutsätts jobba, och får svårt att vara hemma mycket även om de vill.
Detta vet vi.
Men Socialdemokraterna vill inte göra det som krävs, nämligen att säga att föräldraförsäkringen ska tredelas under nästa mandatperiod om partiet vinner valet. De vill vänta på opinionen.
Då säger jag som Per Ahlmark: lycka till!
Så här är det: jämställdhetsreformer har aldrig varit populära. Mer makt till kvinnor och mindre till män möter alltid motstånd. Fråga Ingvar Carlsson, som drev igenom varvade listor inför valet 1994. Fundera på hur det var för Olof Palme när han slopade sambeskattningen. Tror ni att vi hade haft den jämställdhet vi har i dag om de hade väntat på opinionen?
Måste man ha makt för att vinna slaget om värderingarna? Eller får man makten först när man vunnit människors hjärtan?
I vissa frågor måste man bara bestämma sig, och gå före för att det är rätt.
Detta är en sådan fråga.