Vi måste samarbeta mot extremismen
Enligt säkerhetspolisen var det 75 personer som lämnade Sverige för att ansluta sig till al-Qaidainspirerade grupper i Syrien under förra året. I år har det fortsatt. Bara under förra månaden var det sex unga kvinnor med somaliskt ursprung som reste till Syrien för att delta i konflikten.
Att unga människor söker sig till krigshärdar i vårt närområde är ingen nyhet.
Och Syrien har verkligen blivit ett närområde. Det gränsar till ett av EU:s kandidatländer och många i Sverige har släkt och vänner som lever i regionen. Att engagemanget är stort för vad som händer där är inte konstigt.
Det Islamiska förbundet i Järva är bekymrat över krigsresorna och vill få hjälp med att få stopp på dem. ”Det här är ett problem som vi måste lösa tillsammans, både med förebyggande arbete och med stöd till de som är inblandade”, säger Ibrahim Bouraleh som är ordförande i föreningen.
Till skillnad från i Danmark, Belgien och Holland finns ingen utarbetad handlingsplan för hur myndigheter ska agera i Sverige.
Förbud kommer knappast vara rätt väg. Det hade inte stoppat unga svenska män som gav sig i väg för att strida i spanska inbördeskriget, i finska vinterkriget eller på de allierades sida i andra världskriget. Avgränsningen mellan stridande och de som bara deltar i humanitärt arbete är dessutom nästan omöjlig att göra.
De danska erfarenheterna visar däremot att det går att skapa en handlingsplan för att motverka våldsam extremism som möter bred acceptans.
I Sverige är Islamiska förbundet först ut med att försöka stopp på utvecklingen. Det är inte konstigt. De möter de föräldrar som fått se sina barn lämna Sverige för att strida utomlands. De vet att dessa unga sällan har en aning om vad de ger sig in på och vad det kan leda till.
Våldsam extremism motverkas bäst genom att jobba tillsammans med föreningslivet och de unga – inte mot dem.