Strul med EU-styrka illa för Sveriges rykte
Regeringar och parlament hänger inte med när militärer och diplomater planerar snabbinstatsstyrkor
Regeringssammanträde. Allmän beredning. Utrikesminister Carl Bildt drar upplägget av den svenska militära insatsen i Tchad.
Det blir en hetare diskussion än väntat. Bildt möter motstånd. Flera statsråd vill inte alls skicka ut soldater i öknen.
Bytet av försvarsminister spelar också in. Tidigare har försvaret planerat att skicka en stor del av Nordic Battlegroup, som har ungefär 2300 svenska soldater. Sedan Sten Tolgfors tagit över efter Mikael Odenberg har de militära förberedelserna lagts på is.
Regeringens slutsats på ett följande möte blir den försiktiga linje som Fredrik Reinfeldt senare uttrycker i Paris:
– Sverige kan ställa upp med 170 man i upp till sex månader om det finns en verklig exitstrategi.
Så beskriver välplacerade källor regeringens inre våndor inför Tchad-beslutet.
Det är inget fel i att regeringen vänder och vrider på de svåra frågorna kring svenska utlandsinsatser.
De humanitära skälen för att skydda flyktingar från Darfur är starka. FN vill få fram en fredsstyrka till Tchad och har vänt sig till EU för hjälp. Samtidigt är det en farlig uppgift. Ökensanden kan göra stridsfordon odugliga, hettan går över 50 grader, milisen har gott om automatvapen.
Problemet är att Reinfeldt tog i frågan alldeles för sent. Kontakterna mellan Sverige och Frankrike har varit intensiva i flera månader, inte minst mellan försvarsmakterna. I Paris har man räknat med Nordic Battlegroup.
Redan i juli gav EU:s utrikesministrar klartecken för planeringen av en insats på uppemot 4 000 soldater. Snart ska de vara på plats, men fortfarande finns luckor. Sveriges bidrag blir mindre än vad Frankrike, som står för huvuddelen av styrkan, har räknat med.
Kanske tog Carl Bildt intryck av sitt besök i öknen i början av september. Då sa han till medier att det inte verkade aktuellt att skicka den nordiska stridsgruppen.
Kanske bromsade statsministern ambitionerna ytterligare efter kritiken i regeringen.
Hur som helst är det allvarligt att Frankrike fått bilden att Sverige skulle ställa upp med fler soldater än vi nu gör.
Det visar på ett problem med EU:s snabbinsatsstyrkor. Planeringen sker i tätt samarbete mellan militärer och diplomater. Regeringar och parlament hänger inte med.
Först i går diskuterade utrikesnämnden frågan. Då var saken redan klar. Regeringen hade i förväg gjort upp med socialdemokraterna om en mindre insats. Någon ordentlig debatt i riksdagen har inte ägt rum och när det formella beslutet ska tas i kammaren är det för sent.
Historien är inte slut. Kanske kommer nya krav på att använda den nordiska stridsgruppen, i Tchad eller på andra ställen.
Då måste Reinfeldt sköta sitt jobb bättre och se till att regeringen diskuterar frågan i tid.