Värsta året någonsin – men tänk om allt löser sig?
Självklart var det norrmännen som fick äran att försegla kistan. Nyheten strax före jul om att Norges BNP under tredje kvartalet passerat Sveriges var på många sätt ett passande slut på 2022. Inte så att jag missunnar våra kära grannar på något sätt – självklart inte! -–men för svenskar är registrering av norska framgångar trots allt ungefär lika lustfyllt som att betala parkeringsböter. Det är sen gammalt.
Att kalla 2022 för ett skitår är faktiskt en förolämpning mot ordinära skitår. Det var mycket, mycket värre. Ekonomiskt kanske det värsta någonsin. Aktier, obligationer, fastigheter, krypto – allt kraschade samtidigt. Värdet på världens aktie- och räntemarknader föll med motsvarande 315 000 miljarder kronor enligt Financial Times, en större smäll än 2008. Och mätt i sammanlagd procentuell nedgång för amerikanska aktier och räntepapper var 2022 det sämsta året sedan åtminstone 1872 enligt Deutsche Bank.
Optimisterna brukar påpeka att även om den löpande rapporteringen ofta kan ge känslan av en annalkande undergång går det mesta ändå åt rätt håll för människan. Andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom sjönk exempelvis från 60 procent 1950 till 8 procent 2019, enligt siffror från FN. Men pandemin och inflationen har gjort ett fult hack i kurvan. Två år i rad har antalet fattiga ökat. Pandemiåret 2020 var också det sämsta för den globala ekonomin sedan andra världskriget. Ett allt av döma genomuselt 2023 väntar. Skördetid för pessimister således.
Den mänskliga hjärnan är av naturen känsligare för negativa än positiva händelser. Tråkigheter stannar också kvar längre i minnet. Detta, ett slags inneboende kronisk missnöjdhet, är något som enligt forskare hjälpt oss att överleva som art. Annars kanske homo sapiens utvecklingskurva toppat med ett gäng halvnakna snubbar som delar skrytsamma jakthistorier över grillad hare.
Men denna genetiska programmering gör också att vi ibland hänger överdrivet mycket med huvudet och glömmer att lyfta blicken och se möjligheterna.
Kanske var det därför genombrottet för fusionsenergi i slutet av förra året fick så stor uppmärksamhet: det kändes så icke-2022. Vänta nu, en bra nyhet mitt i allt elände? Nu lär obegränsad tillgång till ren energi visserligen dröja, men det är inte poängen. Händelsen påminner om att oavsett hur dystert läget kan te sig, finns möjligheten till en oväntad vändning som får problemen att skingras som dimma en varm sommarmorgon.
Faktum är att precis detta har hänt gång på gång. På gång. Minns ni skräckprognoserna i början av pandemin om kommande massdöd och ekonomisk kollaps? Det inträffade aldrig. När det var som mörkast under finanskrisen 2008 och 2009 var det få som gissade att världen stod inför en tio år lång och historiskt kraftig börsuppgång. Valutasamarbetet euron har dödförklarats flera gånger bara för att lunka vidare som om inget har hänt. Våren 1944 var det inte alla som såg framför sig att 1950 och 60-talen skulle bjuda på aldrig tidigare skådade framsteg. Ett tredje världskrig har stått på agendan sedan 1960-talet men lyser fortfarande med sin frånvaro. Och så vidare. Minnena av ett mirakulöst rendezvous med räddningen har dock en tendens att blekna fort och ersätts av de senaste profetiorna om en kommande apokalyps.
Missförstå mig rätt, det smörgåsbord av trubbel som ligger framför oss kan inte avfärdas med en axelryckning (det lär finnas anledning att återkomma i ämnet). Men så här i början på vad som ser ut som ett andra skitår på raken kan det vara värt att påminna om följande: det kan gå bra också. Det har hänt förr. Detta är en insikt som genom åren skapat många förmögenheter. Det är inte för inte som det finns ett gammalt talesätt på Wall Street som lyder: när blodet flyter på gatorna är det läge att köpa.
I väntan på att någon yttre frälsning ska lysa upp 2023 är det därför inte fel att unna sig lite dagdrömmeri om en ljusnande framtid. Vad skulle du till exempel göra samma dag som det stod klart att olja och gas inte längre behövdes på jorden och klimatet var räddat?
Själv skulle jag ta min eldrivna flygbil till Oslo.
”Ursäkta, men skulle ni kunna städa undan de där rostiga plattformarna som ni spritt ut över halva Nordsjön? Det ser för jävligt ut. Kjempetakk!”.