Poets är sagolikt söta och valpiga

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Per Bjurman tycker till om Melodifestivalen

NORRKÖPING

Ett ord: Poets.

Jag är inte hundraprocentigt säker på att de snutfagra värmlandsvalparna vinner i morgon - men de får garanterat ett rungande genombrott.

Men behöver faktiskt bara se gossarna - så unga att de får nöja sig med läsk i schlagerbaren - äntra scenen i Himmelstalundshallen för att hjärnan ska börja producera visioner av fullsatta folkparker, hysteriskt gråtande tonårsflickor och devota idoltidningsporträtt.

De är ju så sagolikt söta.

Och charmiga.

Och underbart valpiga.

Särskilt sångaren, Jimmy Hansson, måste vara en våt dröm för vilken Okej-redaktör som helst.

Om han klarar av att, som det heter, gå igenom tv-rutan i morgon får ni fan se till att hålla i era döttrar.

Till saken hör också att Thomas G:son, Skövdes egen Ingela "Pling", skrivit en förbluffande tuff, snärtig och vass poplåt åt ynglingarna. Den kan kanske vara för stökig för den äldre delen av schlagerpubliken, men i tonårsrummen är den en given hit.

Då spelar det kanske inte så stor roll att titeln - "What difference does it make" - är stulen från helig klassiker med odödliga popbandet The Smiths. Eller att hela gitarrslingan i versen är tagen från Di Levas "Naked number one".

Poets kommer att bli mega ändå.

Det är förstås ingen tillfällighet att Molle rimmar på stolle. Han gör defintivt ett förryckt intryck där han ligger i sin säng (!) på scenen och pratar, eller vad man nu ska kalla det han gör.

Men jag misstänker ändå att den rufsige Baren-slackern och Ann-Louise Hanson kan chocka.

Alla andra verkar ha missat att deras "Sluta" är en halsbrytande drift med schlager i allmänhet och schlagertexter i synnerhet och det är inte alls omöjligt att de får skrattarna på sin sida. Det fick ju Brandsta City Släckers. Å andra sidan kanske det är skillnad på präktiga brandmän och en burrhårig, arrogant arbetsvägrare från det allra snajdigaste Stockholm.

Hör att maten ute på Vildmarkshotellet är undermålig. Konstigt. Bor man granne med en djurpark borde tillgången på färskt kött vara oändlig.

Poets gillar Creedence. Ja, så är det i Hagfors.

Är man inte "Fögerty"-fan redan vid sexton har man nåt fel.

Som Lundell en gång frågade:

Du kanske säger, Norrköping, det är en jävla stad.

Ja, det gör jag. De som styr här har ju placerat hela schlagercirkusen på ett vandrarhem långt ute i skogen. Så det är inte mer festivalstämning här än i, säg, Mellerud.

Vad gäller show och förmågan att inta en scen lirar Kayo, Blossom Tainton och Gladys del Pilar i en helt egen liga. Vilka kex.

Bert ringer och meddelar att han inte tänker åka till Norrköping förrän möjligen under tävlingsdagen.

- Jag bor fan inte ute i skogen.

Lite klass har han i alla fall, Don King.

Per Bjurman