Bra musik-tv – utan lekar och skvaller
Musikprogram i tv anses ofta behöva tryfferas med lekar eller skvaller runt ett matbord för att kunna göra ett bredare avtryck.
”Jills veranda” och ”Sápmi sessions” bevisar att det är precis tvärtom.
Båda dessa serier hade premiär i veckan, ”Sápmi sessions” med sin andra säsong. Jag älskar musikdokumentärer, tröttnar aldrig på bra historier om turnéliv och hur klassiska skivor kom till.
Men det är en sorts tv som alltjämt anses smal och lite nördig. Ska musik i tv nå ut bredare verkar det finnas en allmän uppfattning om att man måste ”skoja till det”.
Och det är därför jag blir så glad av ”Sápmi sessions” och ”Jills veranda”, för inget av programmen bryr sig det minsta om att vare sig skoja till det eller nörda ned sig.
Gemensam nämnare är att de genom att sätta musiken i första rummet lyckas förmedla en mycket större berättelse.
”Sápmi sessions” skildrar möten mellan popstjärnor och samiska artister i en studio i fjällbyn Vássijávri. Under tre dagar ska de skapa en låt tillsammans.
Förutom att det föds spännande musik när Loreen paras ihop med jojkaren Ingá-Máret Gaup Juuso är det väldigt intressant att följa den kreativa processen, inte minst för att den visar hur lika musiker från olika världar tänker och fungerar.
Det blir ännu tydligare i nästa program, där rapparen Aki från Labyrint möter den lika samhällsengagerade jojkstjärnan Maxida Märak.
I ”Jills veranda” tar Jill Johnson countrymusiken på allvar på bästa sändningstid inte bara genom att låta svenska och amerikanska artister mötas i Nashville utan framför allt dissekera de värderingar och fördomar som omgärdar hennes favoritmusik.
Fler än jag rördes troligen till tårar i onsdags när Titiyo fick sjunga med Linda Martell, den första färgade countrysångerskan på Grand Ole Opry.
I nästa veckas program frontalkrockar den amerikanska söderns stockkonsertvatism med svensk feminism när tv-profilen Kakan Hermansson tolkar Emmylou Harris för en kvinna ur Tea Party-rörelsen.
Det är lysande tv, som helt utan faktaöverdoser berättar massor om vad country är. Framför allt är både ”Sápmi sessions” och ”Jills veranda” intelligent underhållnings-tv som mer än något annat handlar om förståelse, tolerans och respekt. En vinter när den sortens begrepp har blivit egendomligt brännbara värmer det lite extra i hjärtat.