Lysande musikjournalistik
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-02-14
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
En av senare års mest uppmärksammade musikbiografier är ”Hotel California” av den brittiske popskribentveteranen Barney Hoskyns.
Boken berättar om den mest kreativa eran någonsin för Los Angeles musikscen, perioden 1967–76.
Jag har, ska erkännas, inte hunnit läsa den ännu men nu har jag sett filmen. Och det räcker långt.
Brittiska BBC sände i januari den 90 minuter långa dokumentären ”Hotel California: LA from The Byrds to The Eagles”, baserad på Hoskyns bok och precis lika initierad som den briljanta musikserien ”Dancing in the street”.
Med exklusiva filmklipp på Neil Young, Joni Mitchell och James Taylor och intervjuer med centrala figurer som David Crosby och skivbolagsmogulen David Geffen berättas storyn om hur en scen som började med blåögd psykedelisk popidealism kunde förvandlas till en kokaindimmig miljardindustri av kalkylerad västkustrock.
Det är lysande musikjournalistik, public service av yppersta sort.
Jag utgår från att SVT redan har lagt in en beställning.