Fredrik Hallgren: Blir lite kaos när jag hämtar min dotter
Skådespelaren om att personifiera den skilda pappan, utmaningen att göra Rudolf och att jobba med ett geni
Publicerad 2021-06-12
På riktigt är han pappa till tre barn.
Men svenska folket känner Fredrik Hallgren, 47, som pappa till fyra barn. Ett i SVT-serien ”Bonusfamiljen”, tre i Sune-filmerna, där den nya – ”Sune – Uppdrag midsommar” – nu haft premiär.
– När jag ska hämta min 9-åriga dotter på skolan kan det ibland bli lite kaos. De säger rakt ut: ”Nu kommer Sunes pappa”, det kan bli lite märkliga och konstiga situationer när det ska fotas och så, säger Fredrik.
Det är snudd på omöjligt att hålla ordning på allt som finns i det Sunes universum som kusinerna Sören Olsson och Anders Jacobsson har skapat, med start i mitten av 1980-talet. Böcker, filmer, tv-serier, julkalendrar, radioprogram, tecknade serier, pjäser, spel… så vi nöjer oss med Sune-filmerna den här gången.
Peter Haber spelade den lite klumpige pappan Rudolf till Sune i ”Sunes sommar” 1993. En roll som blivit smått lika ikonisk som den som Martin Beck, trots att när det gäller antal filmer, så slutar matchen Sune med Peter Haber vs. Beck 1-42 (and counting…).
2012-2014 axlade Morgan Alling rollen i ”Sune i Grekland”, ”Sune på bilsemester” och ”Sune i fjällen”.
För tre år sedan kom ”Sune vs Sune”. Året efter ”Sune – Best man”. Och nu, med över ett års pandemifördröjning, ”Sune – Uppdrag midsommar”.
Nu med Fredrik Hallgren i papparollen till Sune (Elis Gerdt), Håkan Bråkan (Baxter Renman) och Anna (Tea Stjärne). Hustrun Karin spelas av Sissela Benn och Sunes stora kärlek Sophie av Lily Wahlsteen.
– Jag var på audition redan för Morgan Alling-filmerna. Jag tror de tyckte jag såg för ung ut då, berättar Fredrik.
En utmaning
Vad tänker man då? De där filmerna vill jag inte se?
– Nej, jag är inte så missunnsam. Men jag tror inte jag hade passat i den berättartekniken de hade. Morgan passade där. Nu när jag fick rollen den här gången var utmaningen att göra något som ingen annan gjort. Att göra min egen grej, men ändå vara Rudolf. Allting är nog lite nedskruvat, vi har försökt göra dem lite mer mänskliga.
Fredrik talar med stor värme om filmfamiljens hustru Sissela Benn, att hon både är underbar att jobba med och umgås med privat. Det blir mycket relationssnack. Hon har ju gjort underhållning, en skruvad radioserie, om ämnet ihop med sitt ex Jonatan Unge. Fredrik har också en del att tillföra till sådana privata diskussioner. Hans tre barn – sex, nio och sexton år – har alla olika mammor.
Trebarnspappa
Det låter rörigt. Hur får du ihop den tillvaron?
– Ja, du… tre förstående ex. Tålamod. Och en stor djupandning. Jag försöker ju ha alla tre samma veckor och tycker det går förvånansvärt bra. En positiv sak med tre barn med olika mammor, är ju att de inte träffas hela tiden, så det blir inte så mycket bråk, de längtar snarare efter varandra.
Fredrik är själv skilsmässobarn. Född i Stockholm. Uppvuxen i Göteborg och, lite grann, i Dalarna.
Bodde med sin mamma
– När mina föräldrar skilde sig flyttade mamma och jag till Göteborg och pappa och brorsan var kvar här. Nu är båda mina föräldrar pensionärer. Pappa jobbade som lagerförman, mamma blev möbeltapetserare. Det var då vi bodde i Orsa ett par år, när hon utbildade sig till det.
Jag trodde alla som bott i Orsa automatiskt blev musiker..?
– Jag försökte mig på gitarr, piano och dragspel, men hade ingen talang för det. Men jag har ett digitalt trumset hemma som jag ibland hamrar på för att rensa skallen.
Polis- och advokatyrket fanns i tankarna när han var ung. Betygen räckte inte till för det sistnämnda.
– Det blev mycket ströjobb. Som lackerare. I klädbutik. På posten. Sedan kom jag in på Calle Flygares Teaterskola och fick några småroller. Sedan började jag i klädbutik igen. Var bredbandsinstallatör och cykelbud.
En skolpjäs i åttonde klass och en amatörteatergrupp i nian låg dock och gnagde i medvetandet. Där föddes intresset för skådespeleri. Så han följde upp Calle Flygare-utbildningen med några år på Scenstudion i Stockholm. Och fick ju en del roller. Som i humorprogrammen ”Karatefylla” och ”112 Aina”, som han var med om att utveckla när han jobbade på produktionsbolaget Baluba.
Serien stor betydelse
– Det är väl den som förortskidsen känner igen mig från.
Sedan säger han, med spelad högtravande skämtsam röst:
– Jag kände att det händer inget, min konstnärssjäl höll på att dö, så jag sa upp mig. Och då dök ”Bonusfamiljen” upp precis i rättan tid.
– Serien har öppnat många dörrar, den har betytt otroligt mycket för min karriär.
Ja, man kan nog till och med säga att den betytt mycket för många svenskar. Begreppet bonusfamilj var inte nytt, men nu fanns det på allas läppar på ett helt annat sätt. En utgångspunkt när familjer som splittrats och ombildats pratade om hur de skulle få ihop livspusslet.
Och du blev symbolen för den skilda pappan?
– Absolut, den skilda och pressade pappan (skratt).
Bara att hänga med
Fredrik spelar Martin Johansson, som jobbar i en sängbutik ihop med Sebastian (Leo Razzak). Medan Martins ex Lisa (Vera Vitali) snabbt fått ihop det med en ny partner (Erik Johansson), umgås Martin mer med sin mamma (Marianne Mörck) och har svårt att få till det med kärleken. Tills han träffar Sima (Nour El Refai).
Och så har han och Lisa sonen Eddie, en 10-åring som är stökig och har energi som få andra.
Han spelas av Henrik och Hanna Dorsins son Frank.
– Jag är väldigt glad åt att få jobba med honom. Han är ett geni. Det är nästan ofattbart, hur gör han?
När han kommer igång är han som ett tåg, det är bara att försöka hänga på.
– Det är ju som att barnen växer snabbare än vi vuxna. Vi har gjort ett tidshopp på ett år nu innan vi spelade in säsong fyra av ”Bonusfamiljen”. På riktigt ska ju Frank börja gymnasiet. Han är längre än vad jag är, den jäveln… (skratt). Det är för övrigt min egen son också.
”Ingen budget”
Redan inspelad är skidkomedin ”Ur spår” av Mårten Klingberg, med Fredrik, Katia Winter, Rakel Wärmländer, Ulf Stenberg, Torkel Petersson och Susanne Thorson. Trolig premiär efter nyår.
Och just nu spelar Fredrik in en ny säsong av humorserien ”Leif & Billy”, av och med Klas Eriksson och Alfred Svensson. En serie om två bröder i Norrland som många älskar, men som också många tycks avsky eller låtsas som att den inte ens existerar.
– Det är sjukt kul att jobba med dem. De har ingen budget, så det är inte för pengarna jag gör det. Kanske är de lite hunsade av SVT. De är värda mer.
Fredrik Hallgren om…
… att han ibland förväxlas med skådespelarkollegan Jimmy Lindström:
– Jajamen. Vi har båda varit med om det på varsitt håll. Vi är ganska lika faktiskt. När han var med i ”Solsidan” och spelade mackägare, trodde rätt många att det var jag. Vi tar kredd för varandras jobb (skratt).
… första jobbet framför en kamera:
– En liten roll i sjukhusserien ”OP:7”. Jag spelade en person som hade kronisk hicka och blödande hemorrojder. Jag spelade mot Alexandra Rapaport, som mellan tagningarna var väldigt nervös för hur ”Tsatsiki, morsan och polisen” skulle tas emot. Hennes första stora filmroll. Det blev ju succé, verkligen.
(Filmen blev en publiksuccé och vann fyra Guldbaggar, bland för bästa film)
… sorgen över Barbro ”Lill-Babs” Svensson (1938-2018), som spelade Marianne Mörcks partner i ”Bonusfamiljen”:
– Det var otroligt jobbigt när hon gick bort. Barbro var så varm och ödmjuk inför sin uppgift. Jag skulle just sätta barnen i bilen och köra dem till skolan, när en tidning ringde och ville ha en kommentar. Ett udda sätt att få beskedet på. Det var första inspelningsdagen av den säsongen, det måste ha varit tungt för dem på plats att jobba den dagen.
… framtidsdrömmar:
– Jag skulle vilja göra mer drama. Gärna något riktigt mörkt. Men det är lätt att hamna i fack. I mitt fall för att jag gjort saker som drar åt det komiska hållet. Jag provfilmade för en SVT-serie som Tova Magnusson tror jag spelar in nu. ”Försvunna människor”. Den var fruktansvärt mörk. Och sjukt bra. Jag tror han som fick rollen har något finskt namn.
(Rollen gick till Ville Virtanen, känd från ”Svinalängorna”)