Finkrogen jagade drömgästen Kofi

Det är en helt vanlig dag mellan jul och nyår. Personalen på restaurang Teatergrillen i Stockholm förväntar sig en lugn kväll. Pontus Gårdinger har visserligen bokat hörnbordet och då kan det bli lite stojigt. I övrigt ingenting speciellt.

Så ringer det på telefonen, hovmästaren svarar. Det är en engelsktalande person på andra ändan, han ber med vänlig röst om att få boka bord för kvällen. Hovmästaren ber om gästens namn. My name is Annan, säger mansrösten. Tystnad och en smula förvirring. Hovmästaren ber honom upprepa.

Annan.

Annan?

Yes. My name is Kofi Annan.

Ännu längre tystnad. Ännu större förvirring. Hovmästaren frågar om det möjligen rör sig om ett skämt. Mannen i andra ändan försäkrar att så icke är fallet. Det ÄR Kofi Annan och han VILL äta på Teatergrillen i kväll. Ensam.

Det blir lite surrigt på Teatergrillen efter det samtalet. Snart vet till och med kökspersonalen att FN:s förre generalsekreterare, en av världens mest kända

människor, ska komma och äta under kvällen. Servisen diskuterar genast var han ska placeras. En bra bit från Gårdinger, det är nog säkrast så. Kanske borta på Bergmans bord, den avskilda plats i restaurangen där Ingmar Bergman alltid åt.

Och timmarna går och hela personalen försöker agera som om det vore vilken kväll som helst och de spelar sin teater bra. Men de tittar lite väl mycket på sina klockor. Klockan blir sex, men Kofi Annan visar sig inte. Han är kanske lite sen? Tjugo över sex fortfarande ingen generalsekreterare. Klockan halv sju börjar några misströsta, det kanske bara var ett skämt, alltsammans? Men hovmästaren får en känsla. Kalla det kvinnlig intuition, om ni vill. Hon går uppför trapporna och ställer sig utanför och blickar ut. Den första person hon får syn på är Kofi Annan.

Mitt emot Teatergrillen ligger restaurangen Frippes. Ett enkelt ställe, känt för dålig mat, bufflig personal och en och annan dyngfull Dramatenskådis. Men den här kvällen är Kofi Annan enda gästen. Han sitter i sin ensamhet vid ett fönsterbord och äter. Håret lite gråare än förr, men i övrigt sig lik. Så stilig han är ändå.

Hovmästaren står där och ser Kofi Annan där inne glimma lika oåtkomligt som silvret hos pantlånaren. Hon ser kanske komiken och ironin i det hela - Kofi Annan gör sitt första krogbesök i Stockholm och i stället för entrecote från silver-vagnen på Teatergrillen äter han köttbullar på Frippes. Av misstag!

Hovmästaren tar ett snabbt beslut. En chansning. Hon går in på Frippes, vandrar fram mot ensamätaren och säger: Excuse me, mr Annan.

Annan fryser en tuggrörelse och tittar upp. Hon förklarar att hon arbetar mitt emot och att det i själva verket är där han egentligen skulle ha ätit under kvällen. Kanske vill mr Annan i alla fall ta en drink efter maten hos henne? Kofi Annan ler vänligt och säger: Absolutely.

30 minuter senare. Kofi Annan vandrar nerför Teatergrillens trappor och slår sig ner vid ett fullständigt främmande sällskap. Häpna blickar. Fötter som sparkar varandra under bordet. Det är Kofi Annan! En av gästerna runt bordet råkar vara Glenn Schiller. En av Göteborgs-glennarna, fotbollsspelare när det begav sig. Det är ett underligt möte, Kofi Annan och Glenn Schiller i livlig diskussion. Och vet ni vad de talar om? Fotboll och demokrati, naturligtvis! Annan har en vision om att man borde göra med demokratin som man gör med fotbollen. Man borde avgöra det i ett världsmästerskap. Alla världens länder möts och tävlar om vilket land som är mest demokratiskt. Det lag som vinner blir världsmästare i demokrati. Detta är hans vision och Glenn tycker att idén är sund.

Kofi Annan sitter kvar länge. Det blir till slut riktigt uppsluppet. Till avecen drar någon av gästerna till och med ett skämt, Kofi Annan har säkert hört det förut: Coffee, Kofi?

Efter två timmar lämnar han Teatergrillen, men inte förrän han vandrat förbi hovmästaren och tackat för different and delightful evening.

Tre minuter senare vandrar jag in på Teatergrillen. Nu ska du få höra, säger hovmästaren.