En överviktig snigel som skurk är orimligt

Uppdaterad 2015-12-14 | Publicerad 2015-12-13

I början hängde allt på Obi-Wan Kenobi.

Nu är det annorlunda.

I dag är JJ Abrams vårt enda hopp.

Farsan somnade efter en kvart.

Ungefär när monstret Rancor klöste efter Luke Skywalker nere i en källare.

Klockan var 1983, jag var åtta år gammal och fick se ”Jedins återkomst” i målsmans sällskap. Pappas uppenbara ointresse för tredje delen i George Lucas rymdopera – eller sjätte, beroende på hur man räknar – gjorde mig så förvånad att jag spillde ut Fox-kolor på golvet. Han missade ju världens bästa film!

Mitt gamla minne är åter igen aktuellt eftersom det är dags. Nöjesåret 2015 går att koka ner till två blockbusters. Den ena är Adele. Den andra är den våldsamt upphaussade och efterlängtade fortsättningen på Star wars-sagan, ”The force awakens”.

Väntan på den kommande veckans premiär har varit lång. Så lång att tidningen Guardian, i brist på annat, har börjat räkna ut hur dyrt det vore att bygga en Dödstjärna med tanke på dagens stålpriser. (Enbart stålet skulle kosta 852,000,000,000,000,000 pund.)

Huffington Post anlitar i sin tur lingvister för att ta reda på hur ett lasersvärd låter i skrift. (”Schvrmmmmmmm”, ­eller nåt åt det hållet.)

Själv har jag roat mig med att försöka se om alla sex filmer som byggde matinéimperiet. Det var en pärs. Att frammana sin inre åttaåring kan vara svårt. Frågetecknen är så många och starka att de skulle kunna förinta planeter.

Ta baren Mos Eisley, till exempel. Rövarnästet beskrivs som en av de farligaste platserna i galaxen. Vad? Interiören ser ut som en personalfest på Buttericks. Husbandet tutar och boppar munter tradjazz. Han Solo besöker inte ”galaxens farligaste plats” – han beställer snarare ett järn på ­Stampen i Stockholm.

Och är det verkligen rimligt att Jabba the Hutt ska föreställa en superskurk? En överviktig snigel? Och visst är symboliken fin i att ewokerna ger imperiets debila trupper på nöten. Det är barnens seger över vuxenvärlden. Men om ett gäng söta ­teddybjörnar kan tvåla till en välbeväpnad armé i skogen – varför är Han Solo och prinsessan Leia så stressade när de mitt i villervallan försöker få upp en krånglig dörr?

Och prata inte om de tre ­filmerna som George Lucas släppte på 2000-talet och som utspelar sig före originaltrilogin. Allihop är en slarvig mental istid.

”Rymdimperiet slår tillbaka” är den enda filmen som håller stilen. Den har de bästa replikerna, en grön allvetande Yoda i sitt livs form – dockan spelar skiten ur de levande skådespelarna – en Luke Skywalker som hallucinerar nere i en läskig grotta och hugger huvudet av sig själv och inte minst en frånvarande pappa med rött lasersvärd som äntligen verkar vara beredd att prata med sin son.

1977 sträckte prinsessan Leia, i form av ett hologram, ut en bedjande hand och sa:

”Hjälp oss, Obi-Wan Kenobi. Du är vårt enda hopp.”

I år har regissören JJ Abrams den otacksamma uppgiften att återupprätta rymdsagans heder och se till att åtminstone två av sju filmer går att titta på.

Må Kraften vara med honom och oss. Risken är dock stor att jag bara kommer att förstå varför min pappa började snarka.

Larssons popskala

Obi-Wan Kenobi Odödlig filmhjälte. Men det ska vara Alec Guinness som spelar honom och inte Ewan McGregor. Framför allt har karaktären det ­roligaste och bästa namnet i universum.

Släkten är värst Den mycket freudianska duellen mellan Luke Skywalker och Darth Vader i ”Jedins återkomst” är en de bittraste och mest sevärda uppgörelserna mellan far och son som visats på bio.

Han Solo Prinsessan Leia: ”Jag älskar dig.” Han Solo: ”Jag vet.”

Chewbacca En gnällig Wookie. Vandrande ryamattor som vrålar och muttrar är i längden rätt påfrestande.

Droider Vad är poängen med imperiets klena robotarmé? En jedi kan tydligen göra plockepinn av tusentals droider. Så vad är folk rädda för? Blås på dem och det är över.

Darth Maul Maul är en av tidernas ­stiligaste skurkar. Det största mysteriet är varför George Lucas valde att fimpa ­honom redan i ”The phantom menace”. Ett kriminellt manusfiasko.

Markus topp 3

1 Carrie Fisher ­(skådespelare)

Ensemblens ess. Vad vore Star wars utan hennes klassiska ­kanelbullefrisyr? Och sketchen i ”Saturday night live” från 1978 är nästan ännu bättre. ”Obi-Wan Kenobi, Obi-Wan Kenobi, Obi-Wan Kenobi...”

2 Gwendoline Christie (skådespelare)

Kanske mest känd som legosoldaten Brienne av Tarth i ”Game of thrones”. I ”The force ­awakens” spelar hon skurken ­Captain Phasma. Phasma kan mycket väl vara den tuffaste ­boven i ”Star wars” sedan Boba Fett.

3 Daisy Ridley ­(skådespelare)

Med Carrie Fisher, Gwendoline Christie och Daisy Ridley i samma film kanske ”The force awakens” klarar Bechdel-testet.