Britney är musik man växer ifrån
Markus Larsson om en våldsam svensk popsommar
Britney också.
Fattades bara det.
Det går inte ens att bli förvånad längre.
Jag tänker inte tjata mer om hur våldsamt stor vår kommande, svenska popsommar blir, men...
I år verkar världens största popartister ha haft ett gemensamt möte där de undrade vad de skulle göra med Sverige. Sen tog de ett enhälligt beslut:
”Bilda hög”.
Från slutet av maj till finalen av augusti ramlar Bruce Springsteen, AC/DC, U2, Madonna, Coldplay, med flera in så tätt att de måste staplas på varandra för att få plats.
Var Britney Spears hamnar i denna spektakulära stjärnhög – nedtrampad i marken eller nära toppen – är en intressant fråga. Men jag skulle snegla neråt.
Scenartisten Britney har ju aldrig nånsin fått samma spektakulära genomslag som mediacirkusen Britney. Ur ett cyniskt perspektiv är vårdnadstvisten med Kevin Federline, sammanbrotten och att klippa sig som Kojak hennes största hits.
Genom åren har vissa röster höjts och påstått att Britney är Madonnas arvtagare. I så fall är hon en sorts Madonna för ”Lilla Melodifestivalen”. Merparten av låtarna är simpel pop designad för barn eller unga tonåringar. Kort sagt: musik som man snabbt växer ifrån.
Men visst kan Britney ha vuxit sen jag sist såg henne live. Då, i början av 2000-talet, var hon ett osäkert popfenomen som varken kunde sjunga eller dansa ordentligt. Hon var däremot bra på att se förvånad ut och sjunga ”oops”.
Men det är lite illavarslande att hennes kommande spelning på Globen inte ens marknadsförs som en konsert. Showen innehåller däremot en manege. Och pressmeddelandet som avslöjade nyheten hade en talande rubrik:
”Cirkusen kommer till stan!”.
Knackade det på dörren när du läste förra meningen?
Ingen fara, det var bara ordet ”tragikomiskt” som tittade förbi igen.